Det stinker bensin, svett och torkade spyor om den danska författaren Dy Plambecks roman Gudfar. Berättelsen tar sin början på en 2wheel4ever-träff på 70-talet, med helstekt spädgris, Miss Wet T-shirt-tävling och hundratals emblemprydda cowboyvästar, och slutar med kravallerna kring det ockuperade ungdomshuset på Nørrebro för några år sedan. I centrum står Uffe, en outsider som försöker finna sig tillrätta i mc-gänget Spitfire, men inte lyckas ersätta den familj han saknar.
Pappan Poul sparkade ut honom utan förklaring när han var arton, mamman Tenna övergav honom redan som spädbarn. Bakgrundshistorien tecknas glimtvis i romanens mittparti, som handlar om Tenna och hennes upplevelser efter kriget, då hon sattes i fängelse anklagad för landsförräderi. I den tredje delen har Uffe bosatt sig hos den åldrade modern, startat en murarfirma och blivit gudfar åt grannens dotter, ett ansvar han ser som sin stora uppgift i livet.
Gudfar är en kort roman med många öden och långa tidsperspektiv, vilket gör att den kan kännas komprimerad på gränsen till stiliserad. De ständiga återblickarna är ett grepp som blir något överutnyttjat. Men det är en fascinerande miljö Plambeck skildrar ömsint ironiskt och påträngande fysiskt, och hon fångar med säker hand Uffes sökande efter gemenskap och mening. Med kärlek till det udda och trasiga låter författaren motorcykelbullret ljuda som en frihetssång.