Anders Behring Breiviks självgoda leende i rättssalen är knappast av det svårtolkade slaget. Extremhögern vädrar morgonluft, inte bara i Grekland där vanmakten i eurokrisens spår fött önskedrömmar om en gyllene gryning. Genom Budapests gator marscherar milismännen och i den fjällhöga nord är det inte precis nolltoleransen mot rasism som fått Sverigedemokraterna att växa.
I fascismens favoritscenario går utvecklingen från nationellt förfall till fosterländsk renässans. Samma tankefigur kan skönjas i dagens populistiska höger, men innebär det att Jimmie Åkesson och Benito Mussolini är samma andas barn? I Älskade fascism – De svartbruna rörelsernas ideologi och historia gör Henrik Arnstad ett försök att sortera de mörka färgnyanserna.
Arnstad utgår från den brittiske historikern Roger Griffins omtvistade definition av fascismen som en folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse. Här blir inte bara svastikan och den svarta skjortan utan också rashat, demokratiförakt och ledarkult yttre attribut som fascisten kan ha eller vara utan, och de moderna rörelserna inordnas på så vis lätt i den gamla fållan. Kruxet, som jag ser det, är det lilla prefixet ”ultra”. Hur avgör man vad som är ultranationalism utan att falla tillbaka på de kännetecken som traditionellt sett förknippats med fascismen?
Nu innehåller Arnstads bok inte bara en tankeväckande diskussion om fascismens idévärld utan bjuder också på belysande nedslag i rörelsens historia. Särskilt intressanta är de avsnitt som tar upp mindre kända avläggare, som den bruna bonderomantiken i rumänska Ärkeängeln Mikaels legion eller den radikalfascistiska judiska organisationen La Nostra Bandiera i trettiotalets Italien.
Om någon undrar över titeln är den smått obegriplig. Kanske är avsikten – förutom att sticka ut i bokfloden – att framhålla fascismens förmåga att spela på önskningarna och farhågorna hos breda folklager. Någon kärleksförklaring till radikalhögern har Arnstad hursomhelst inte skrivit. Snarare vill han med sin bok varna för en ideologi som trots sin obestridliga position på historiens soptipp mycket väl kan visa sig ha framtiden för sig.