I Månaden när hjorten fäller sina horn frammanar Dee Brown verklighetens fort, verklighetens soldater,
i det smutsiga utrotningskrig som skapade en nation.
Boken har ett halvsekel på nacken, och att den alls kommer i svensk översättning beror säkert till stor del på den klassikerstatus som av en annan av Browns böcker, Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee, uppnått. Där skildrade Brown indiankrigen ur den besegrade ursprungsbefolkningens perspektiv. Här berättas i stället den slagne vite mannens historia.
Närmare bestämt handlar det om den så kallade Fettermanmassakern, ett trauma i historien om hur västern vanns. Bakgrunden var att en väg till guldfyndigheterna i Montana drogs genom siouxernas hjärtland. Indianerna reste sig, ledda av hövdingen Red Cloud, för att försvara sina rättigheter. I december 1866 nedgjorde de en truppstyrka ur USA:s artonde infanteriregemente, stationerad vid Fort Phil Kearny, till siste man.
Med hjälp av en tät dag för dag-skildring av livet på fortet rullar Brown upp händelseförloppet fram till den ödesdigra drabbningen. Fresken, som bygger på bevarade brev och dagböcker, rymmer allt från hagelstormar och döda möss i mjölet till pilsvärmar och skalperade män. Trots att man som läsare vet hur det slutar är det oavlåtligt spännande.
Lite grann påminner situationen om dagens Afghanistan. Reguljära trupper ställs mot en undflyende fiende - ett slags illegala kombattanter - vars taktik och kynne man inte förstår sig på. Browns berättelse om soldaternas prövningar på den främmande prärien är en historielektion som förtjänar att läsas också utanför vilda västern-entusiasternas led.