Den kinesiska diktaturen har alltid haft sina västliga apologeter. Förr var de trosvissa vänsterfraktionalister med Maos lilla röda i den proletära uniformsjackfickan. I dag är de krassa finansanalytiker med den senaste kvartalsrapporten instucken i den kritstrecksrandiga kostymen.
En egenartad hybrid mellan de två grupperna utgör ekonomen och författaren Loretta Napoleoni, som i Made in China ställer det finanskrisande västerlandet mot den växande kinesiska draken, och med illa dold förtjusning finner att den senare är överlägsen i allt.
Berättigad kritik mot politisk cynism och nyliberal girighet i väst får stå som relief till en idealiserad bild av konfuciansk-kommunistisk harmoni i öst.
Ja, den liberala demokratin - eller "den politiska dokusåpan" som hon föredrar att kalla den - är i dag en anakronism, medan Kinas välståndsskapande regim förkroppsligar allmänviljan.
En snabb blick här, några framkastade siffror där, och Napoleoni tror sig ha bevisat sina spekulativa antaganden. De oreglerade marknadslösningar hon fördömer i väst blir i Kina till en ofrånkomlig fas i utvecklingen.
Kinas exploatering av afrikanska råvaror ses, i kontrast till västs nykolonialism, som ett jämlikt partnerskap.
Den marxism författaren annars gillar att ståta med tycks glömd när hon hyllar kulturspecifika feodala strukturer i ekonomin.
Påståendet att vad det kinesiska folket önskar sig är välstånd, inte politiska rättigheter, är ett rent hån mot alla hjältemodiga dissidenter som satt liv och frihet på spel för drömmen om att få andas fritt.
Ska detta hopkok av svepande omdömen, osmält marxism och hyllning av kapitalism med totalitärt ansikte gå under namnet vänsterkritik så är vänstern sannerligen nere för räkning.