Impulser från periferin

Det är en gammal sanning att många av den europeiska modernismens viktigaste impulser kom från periferin. Om det måste bekräftas behöver man bara tänka på irländaren James Joyce, greken Konstantin Kavafis, portugisiske multipoeten Fernando Pessoa, rumänske skulptören Constantin Brancusi och Italo Svevo, som tillbringade större delen av livet i italienska Trieste.Det finns fler exempel och på Judiska museets utställning Franz Kafka och Bruno Schulz - gränslandets mästare presenteras två namn som utan svårigheter kvalar in bland de tidigare nämnda.Den förstnämnde är naturligtvis mest bekant, men också Bruno Schulz har fått en postum berömmelse som berett honom plats i det förra seklets litteraturhistoria - hans böcker Kanelbutikerna och Sanatoriet Timglaset utkom på svenska i början av åttiotalet. Att man föst ihop Kafka och Schulz är både oväntat och självklart. Det finns gemensamma beröringspunkter, men också skillnader som framträder tydligare genom att de avtecknas mot varandra. De växte upp i judiska familjer och i båda fallen fanns excentriska fäder som kom att spela avgörande roller i sönernas liv. Men när man på utställningen läser om den arrogant fientlige Hermann Kafka och den mer världsfrånvänt mystiske Jacub Schulz inser man att relationerna ändå inte var särskilt lika. Olikheterna tycks också ha gällt mödrarna. Åtminstone förefaller det som om Julie Kafka och Henriette Schulz delade få gemensamma karaktärsdrag.Kanske förklarar det i någon mån Kafkas och Schulz olika sätt att hantera den närmaste omgivningen. Det klaustrofobiska främlingskap som Franz Kafka upplever i Prag präglar både liv och författarskap. Det reflekterar en oändlig serie av plågsamma skuldförbindelser, som upprepas i förhållandet till fadern och kvinnorna som korsade hans väg - Felice Bauer, Dora Diamant, Milena Jesenska och Julie Wohryzek.Kafka har ofta uppfattats som en uttolkare av en absurd och maskinmässig modernitet, men Max Brod, som kom att förvalta den litterära kvarlåtenskapen, hävdade att Kafka var en religiös författare. Agneta Pleijel nämner i utställningskatalogen att både Walter Benjamin och Gershom Scholem såg paralleller mellan kabbalismen och verken. De stora dragen i hans yttre liv är kända, men den sortens anvisningar påminner om rikedomen i författarskapet och hör till de viktigaste näringstillskotten i utställningen. Det gäller också Bruno Schulz teckningar och grafik. Han var inte bara författare, utan också en betydande bildkonstnär och många av verken har inte visats i Sverige tidigare. Det gäller den grafiska sviten i Avguderiets bok, som låter ett nytt ljus spela över författaren. Bilderna återger i någon mening en omvänd könsmaktsordning och sviten har betecknats som en "masochismens och fetischismens höga visa". Männen är fjättrade i extatisk dyrkan av halvklädda och oåtkomliga kvinnor som "behärskar universum." Det ger möjligen en vink om den skygge Schulz ensamhet, men han tecknade också annat och intresserade sig även för frimärken, upptäcktsresor och historiska bravader. Det mest oväntade är nog släktskapet med Francisco Goya och en aningen råare expressivitet som inte riktigt känns igen från berättelserna. De tycks snarare ha fungerat som ett slags "övergångsobjekt" för att göra livet i den galiziska provinsstaden Drohobycz lättare att uthärda. Det vardagliga mytologiserades och han ville förvandla hemstaden till "en drömmarnas republik". En andlig fästning som stod emot tidens strömmar och historiens stormar, skriver Lukass Kossowski i en av katalogtexterna. Bruno Schulz blev själv ett offer för en av dessa historiska stormar när han 1941 sköts till döds av en SS-officer, men utställningen på Judiska museet påminner om att drömmen och den värld som utplånades under andra världskriget lever vidare i berättelserna.Både Kanelbutikerna och Sanatoriet Timglaset har varit svåra att hitta på senare år, men lagom till utställningen har Norstedts gett ut dem på nytt.

Impulser från periferin

Två besökare från den europeiska modernismens gränstrakter. Franz Kafka och Bruno Schulz möts på Judiska Museet i Stockholm.