Elegant formulerad rundtur genom litteraturhistorien

"Natten förflöt och spårvagnarna började gå, men jag hade ännu inte skrivit ett enda ord", skriver den sovjetiske författaren Daniil Charms i ett av sina brev.Den prosaiska spårvagnen hos Charms är egentligen en poetisk bild som den i dikten Kosmopolit av Durs Grünbein: "I transithallen/ där dödtid i onödan håller en vaken/ besannas ett stäv från Atlantis barer."Grünbein har låtit bilden bli en titel på en essä som försöker gripa efter denna bild, söka dess mystiska ursprung innan den dök upp i hans anteckningsbok och senare på boksidan.Det blir en lång resa över land och hav och genom litteraturhistorien. Hans utläggning kanske inte gör oss så mycket klokare; den är en elegant formulerad rundtur som bland annat syftar till att förankra hans verk hos några av historiens största poeter: Homeros, Dante, Baudelaire.Essän Atlantis barer slutar hos den franske filosofen Gaston Bachelard som påstår att "poesin försätter språket i uppdykandets tillstånd". Vid dessa rader har man närmat sig det mytiska och mycket ombesjungna Atlantis.Men dess gåtfulla barer - med sitt ännu mer fascinerande utbud av allehanda drycker - förblir stängda.