Excentriker som var föregångare

Det är med viss kommersiellt dödsförakt som förlaget Ersatz i sin serie Udda pärlor parallellt ger ut 1900-talsavantgardisterna Daniil Charms och Walter Serner.Å andra sidan har dessa två författare ett växande rykte långtifrån den fullständiga obetydlighet de levde och verkade i. Men för alla dem med intresse för 1900-talets litteraturhistoria är de mer än värda en läsning.De fragment som räddats ur Charms korrespondens presenteras i stort sett som man funnit den. Sammanhanget är inte så intressant, vare sig Charms riktar sig till vänner eller älskade. Författaren övertog nämligen snabbt rollen från brevskrivaren. Många brev visar sig vara små absurdistiska pärlor.Det är också så Charms blivit ihågkommen: som absurdist innan termen fanns. Charms verkade i det revolutionära Sovjet under 20- och 30-talen. Också i denna kaotiska, omvälvande tid var han en udda fågel. När de politiska förhållandena skärptes hamnade han förstås i arbetsläger, men fick ändå förmånen att dö i frihet genom att svälta ihjäl under Leningrads belägring 1942.Han upptäcktes först på 1980-talet, många av hans texter publicerades först på svenska, i den meningen fullföljs härmed en stolt tradition.Walter Serner (1889-1942) tillhör också de litterära excentrikerna. Om Charms nödtorftigt kunde försörja sig genom att skriva barnböcker producerade Serner, i dag nattståndna, erotiska kriminalnoveller. Nej, Serners berömmelse vilar på hans manifest Letzte Lockerung, varav den första delen hade betydelse för den framväxande dadaistiska rörelsen. På svenska har den fått titeln Handbok för svindlare.Om första delen mer är en provokation är den andra delen en tematiskt strukturerad aforismsamling som man inte utan viss förtjusning kan gräva i.Råd som "Var din egen bankir. Det du förlorar genom felaktiga dispositioner motsvarar vad fackmannen skulle ha bedragit dig på, och han disponerar ju inte heller alltid rätt", eller "Om allsköns rykten uppstår kring din person måste du ideligen dementera de skadliga, men bara slappt. De smickrande bör du bara dementera ibland men med eftertryck", kan vara bra även i dag.Charms och Serner var misslyckade konstnärer i sin samtid. I dag framstår de som de föregångare de faktiskt var. Med andra ord: 1900-talet lever än!