Vilks talar om vad konst är
Konst är allt som konstvärlden anser vara konst. Det säger Lars Vilks som besökte Norrköping i helgen.
Foto: Leif Hallberg
lokalen strax före vernissagen. Han säger också att han lärt sig att leva under de påtvingade omständigheterna. Det har i alla fall inte fått honom att avstå från att uppträda offentligt.- Det innebär en del praktiska besvär, men det är egentligen inget jag
lider av, säger han.Hans invigningstal handlade inte om rondellhundar utan var ett slags blandning av konstteoretisk föreläsning och performance-föreställning som berörde samtidskonsten och dess rötter. Lars Vilks har en doktorsgrad i konstvetenskap och har arbetat som professor i Stockholm, Bergen och Oslo. Hans berömmelse vilade tidigare på drivvedsskulpturen Nimis i Kullabergs naturreservat. Han besvarar redan inledningsvis två frågor: Vad är konst och vad är bra konst? Definitionerna är enkla, påstår han. Konst är helt enkelt det som konstvärlden anser vara bra konst. Det innebär att bordtennisbordet i galleriet - ett av den mystiske Gaston Zuccas verk - är konst, eftersom det ställs ut som konst. Bra konst är konst som konstvärlden anser vara bra konst. Rätt slags bekräftelse är nödvändig, säger han och hänvisar till nätsajten Artfacts, som rankat världens bästa konstnärer - själv hamnar han på plats tolvtusen någonting.- Det finns objektiva kriterier och allt kan bli konst, slår han fast och pekar på sitt skosnöre för att ge ett exempel. Innan han går in på strömningar som Fluxusrörelsen och konceptkonsten förklarar han att vi som samlats för att lyssna får finna oss i att bli konst, om man betraktar hans föreläsning som performance.- I dag är all konst konceptuell. Det går inte att vara annat och så har det varit sedan slutet av åttiotalet, säger han och förklarar att även traditionellt måleri väcker frågor om ändamålet.Fluxusrörelsen löpte länge sida vid sida med konceptkonsten. Den räknade in namn som John Cage, Joseph Beuys och Yoko Ono, men ansågs med tiden som alltför lätt-
sinnig. Ursprungligen stod den löst sammansatta rörelsen emellertid för ett uppror som eroderade mer traditionella uppfattningar. George Macunias som myntade begreppet fluxus, förklarade att bara borgarna vill ha konst.- Han hävdade att man måste göra slut på konsten, men borgarna ska tycka att det är kul. Macunias ville att de skulle utmanas, men också stå för finansieringen. Konstnärerna skulle supa tillsammans med dem så att de blev köpvilliga, förklarar Lars Vilks.Någonstans i utkanten av den här rörelsen fanns alltså Gaston Zucca. Han omnämns i Fluxusarkivet, som är en förteckning över medlemmarna. Påstår i alla fall Åke Bjurhamn som varit curator för utställningen. Konstnären försvann när han 1998 gav sig ut från Norrköping i en segelbåt av modellen Guppy 3. Påstår i alla fall Lars Vilks som rekonstruerat några av verken, exempelvis bordtennisbordet med de två stekpannorna som fått ersätta vanliga bordtennisspadar.Men under invigningstalet anför han också att man aldrig kan lita på konsten. Allt kan nämligen vara fejk och när frågorna om Gaston Zuccas existens blir mer närgångna, svarar Vilks roat att alla konstnärer är konstruktioner.Kvarlåtenskapen visas hur som helst på Galleri Kronan fram till den 31 oktober.
Så jobbar vi med nyheter