Pysslingar i hustomtens sagostuga

Tänk att både Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren skrev om varsin pyssling vid namn Nils. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige respektive Nils Karlsson Pyssling.Tanken slog Teater Papanellas Marinella Rolfart och landade i söndags med premiär på berättar/teaterföreställningen Två Nils Pysslingar på Kulturkammaren.Frågan är om inte pysslingarna är fler än två, för publiken möts av en gråklädd figur med både äkta träskor och röd luva. Och väl inne i sagostugan får barnen höra berättas om pysslingarna som gärna hjälper till bara de får gröt med socker och smörklick på toppen till jul.Men blir inte publikens stadsbarn snopna när de först får veta att de nog själva har småfolk hemma, men genast blir fråntagna den fantasin när det visar sig att hustomtar bara trivs på landet? Att introducera Nils Holgersson med enbart upptakten till Selma Lagerlöfs pedagogiska geografilektion är ett lyckat grepp. Det blir bondgårdskomik över det hela med sävliga kor, kacklande höns, ett garnnystan till katt och så gässen förstås. Det tror jag Selma bjuder på, om inte annat så för det läckra spegeltricket med hustomten som solkatt.Den busige skånepågen fångar tomten i säcken men får sitt straff. Hustomten förvandlar Nils till en pyssling och han flyger på gåskarlens rygg långt långt hemifrån. Landskapet med åkrar och ängar blir som ett lapptäcke, som det på 20-kronorssedeln, eller som på målningen i fonden där hela fågelsträcket flyger högt ovanför marken.När gässen kommer till Stockholm ser Nils från gåsens rygg en pojke i ett fönster. Det är Bertil, en ensam liten kille. Och lika snabbt som det går att säga "killevippen" tar berättelsen en helt ny vändning när Nils Karlsson Pyssling, alltså en ny bekantskap, flyttar in i ett råttbo under Bertils säng. Vem var det som sa att småfolket bara bor på landet?Här äntligen tätnar berättelsen till magi, med fyndiga växlingar mellan skådespelare och dockor. Tjåsa Gusfors pysslingdockor dansar, gör upp eld i kakelugnen och badar i soppskålen. Mats Greiffs mjuka klanger ger stämningsfulla avbrott som låter stämningen tona ut innan det är dags för nästa del i berättelsen.Berättarteater innebär för mig publikkontakt, inte onödigt pratande. Föreställningen skulle må väl av att korta den långa inledningen rejält. Med fantasins hjälp kan vi flyga med Nils Holgersson ändå.