Den här vackra sensommardagen, vid hemmet i Lackhälla i trakterna av Björsäter, går Camilla Tilling på grusvägen igen.
Det är egentligen så långt man kan komma från hennes vardag och resande mellan världens alla operahus, men det var här allt en gång började. I dag sitter maken Anders med deras son Adam i sitt knä i gräset och läser Den hungriga larven, hunden Morris skojar och föräldrarna Inger och Karl-Henry styr med kaffe och nybakad banankaka.
- Där, på trappan, har jag sjungit och skrikit många gånger. Här störde man ju ingen. Det var perfekt, säger Camilla och ler.
Hon är tillbaka på Lackhälla för ett av sina sällsynta gästspel på hemmaplan, när hon ger en välgörenhetskonsert till förmån för Alzheimerfonden i Missionskyrkan i Linköping. Det har hänt mycket från sommardagen 1990, när hon tog studenten från musiklinjen på de Geer
i Norrköping och lyfte mot världen.
1993 stod hon på operascenen för första gången och var solist i Tiggarstudenten.
- Vi hyrde in en regissör och kostymer och spelade under mitt sista år på Musikhögskolan i Örebro. Jag blev väldigt tagen och berörd av den upplevelsen. Jag var bara en liten del
i det stora, där många människor tillsammans gjorde allt i ett och samma ögonblick. Jag var fast.
Den framgångsrika karriären har tagit henne till de stora scenerna som La Scala i Milano, Covent Garden i London och Metropolitan i New York. Hon har rest, övat, uppträtt och mött utsålda salonger i tio års tid och lever sin dröm.
- Det känns lite läskigt. Faktiskt. Jag hade ju inte tänkt att det skulle bli så här, när jag gick och sjöng de två kilometerna till skolbussen vid den stora vägen, men det har blivit väldigt bra.
Hinner du njuta av allt och känna framgångens vindar?
- Det händer några gånger om året att jag mitt i en scen eller mitt i ett musikstycke stannar upp och upptäcker allt det fantastiska. Det är en riktig kick. Jag kan inte beskriva det. Det är svårt att sätta ord på just den känslan.
Hennes känsliga instrument, rösten, vårdar hon ömt och varmt med sömn.
- Det är det bästa. Jag sover mycket. Det har varit si och så med det det senaste året med Adam i våra liv.
- Jag försöker också undvika drag. Jag tål inte det. Det låter löjligt, men jag stänger alltid av luftkonditioneringen och ber taxichaufförer stänga fönstren.
Hennes kalender är, mer eller mindre, fullmatad av uppdrag, där särskilt 14 föreställningar på mäktiga Covent Garden i London nästa sommar är antecknade med särskild förväntan och nerv. Hon ska spela sin drömroll Susanna
i Figaros Bröllop under favoritdirigenten sir Colin Davis.
- Att spela Susanna är det bästa jag vet. Den rollen är så bra. Jag gillar teaterbiten i operan och Susanna är med i varje scen. Hon är kammarjungfru, grymt smart, kompis med alla och fixar det mesta. Musiken är också kanon.
- Operan är över fyra timmar lång så det är en krävande, men rolig roll. Jag ser verkligen fram mot sommaren 2010.
Att det är just på Covent Garden spelar förstås in.
- En fantastisk plats i min värld. Alla, verkligen alla, som jobbar där kan och älskar sitt jobb till fullo - från vaktmästaren vid sceningången till högste chefen, säger Camilla snabbt.
Hon mötte sir Colin Davis under sitt sista år på Royal College of Music i London. Han ledde skolprojektet, som var just Figaros Bröllop med Camilla Tilling
i rollen som Susanna.
- Vi gjorde två föreställningar med små medel. Colin Davis hade lyckats få sin vän, som var chef för Covent Garden, att komma och titta på oss. Några dagar senare kom det ett fax till studenthemmet där jag bodde. Chefen undrade om jag kunde komma och provsjunga.
Camilla Tilling gick dit, sjöng och fick rollen som Sofie i Rosenkavaljeren.
- Det var helt otroligt. Covent Garden är något man kan börja drömma om efter några år, men så fick jag chansen direkt.
- Det var två olika lag, som spelade den. Jag var i det andra laget och fick, som en liten bonus, titta på när det första laget övade. Alla mina idoler stod på scen och sjöng. Det var så häftigt. Jag var alldeles ensam i salongen och lyssnade. Jag borde nog ha njutit mer än jag gjorde då.
Är opera svårt?
- Nej... fotboll kan vara minst lika svårt. Du kan sitta på läktaren och beundra en spelares kapacitet och kvalité utan att ens veta vilka lag som spelar. Det är likadant med opera. Det är bara att titta och lyssna så känner du.
Hon har på håll sett och hört Malena Ernmans framgångar i Melodifestivalen. Operan nådde en längre och bredare publik med La Voix.
- Att många barn på dagis och lekis går och sjunger på La Voix måste göra en del gott för operan. Absolut. Malena gjorde det verkligen bra.
Camilla Tilling kan ha hittat en ny bransch.
- Jag har faktiskt fått en förfrågan av roddlaget i Sarnen, som ligger i närheten av där jag bor i Schweiz. Deras tränare vill att jag skulle komma till träningarna och lära roddarna att andas rätt och öka samspelet. Det har inte blivit av än, men det är en kul idé.