Människan Darwin träder fram

I ensamt majestät står de uppställda i vetenskapshistoriens Pantheon, de stora män - en Kopernikus, Darwin, Einstein - vilkas namn är synonyma med en banbrytande tanke. Men bakom varje stor man står inte bara en kvinna, utan nödvändigtvis också ett omfattande nätverk av förbindelser och tillhörigheter, ja, ett helt livssammanhang. Idéhistorikern Sverker Sörlin försöker i Den blinde skaparen utreda sammanhangen i tvåhundraårs-
jubilaren Charles Darwins liv. Hur var det möjligt för människan Darwin att bli idén Darwin? Vilka betingelser - materiella, sociala, tankemässiga - krävdes för att teorin om det naturliga urvalet skulle ta form? Frågorna går som en röd tråd genom boken, och Sörlin berör dem på olika plan. Från makronivån, med det kraftutvecklande 1800-talets kapitalism och kolonialism, till det lilla, familjära perspektivet. Mest utrymme ägnas åt det senare, vilket kan ha sina poänger när det gäller en man som levde större delen av sitt liv som privatforskare. Lantgodset i Downs fungerade som en informell forskningsmiljö, där hela hushållet med hustru, barn och tjänstefolk togs i bruk som assistenter. På sätt och vis, framhåller Sörlin, påminner Darwin i sin forskarstil mer om 1700-talets naturalhistoriker än om det egna seklets specialiserade vetenskapsman, något som gav honom en mångsidighet som främjade den nyskapande tanken. Sörlins essä växer ut till en biografi i det lilla formatet, där en högst mänsklig Darwin träder fram. Han pinas av väderspänningar, älskar sötsaker, gillar romaner med lyckligt slut, sörjer sin döda dotter, promenerar med terriern Polly, hatar grymhet och lidande. Det sociala och ekonomiska kapitalet hade han med sig från födseln, men också en radikal upplysningstradition som gjorde det möjligt för honom att sätta sig över den viktorianska erans fördomar. I Den blinde skaparen tas den store mannen förtjänstfullt ner på jorden och sätts in i sina vardagliga förhållanden, men han förlorar för den skull inte sina imponerande dimensioner.