Vad Golgata måste ha varit för medeltidens människor är Auschwitz för oss: den absoluta nollpunkten, mörkrets dova hjärta, en historisk smärtpunkt så skarp att den är svår att fixera. Hur närmar man sig en sådan plats, ett sådant mörker, utan att banalisera? Kan man dricka en caffelatte där likvagnarna gått i skytteltrafik? Hur överbryggar man i tanken en existentiell avgrund? Frågor av det slaget ligger och skaver under ytan i Per Agne Erkelius nya roman Hotel Galicja.
Huvudpersonen, en namnlös författare som är svårt sjuk i cancer, reser till Auschwitz, dagens Oswiecim, för att skriva en sista roman. I den ska han med hjälp av bevarade dokument och den skönlitterära fiktionens redskap, fantasin och inlevelsen, försöka frammana tre individer - Joseph och Emilie Zuckerkandl och deras treårige son Franck - ur Förintelsens anonyma skugga.
Romanprojektets förhistoria går mer än fyrtio år tillbaks i tiden, till en sensommar på Cypern 1963. Den unge svenske författaren träffar där en jämnårig judinna, Régine Zuckerkandl, Francks storasyster, som i sista stund lyckades fly från transporten till koncentrationslägret. En häftig passion bryter ut, och man anar att vad som lockar författaren, till vardags inlemmad i ett tryggt villaliv, inte bara är hennes vackra mörka ögon utan också att hon erbjuder en ingång till den Stora Europeiska Historien.
Erkelius skriver en chosefri prosa, en prosa som inte fjädrar sig. Han värjer inte för det fula och nedriga, hur offren i lägrets absurda skymningszon degraderas till de undermänniskor som nazipropagandan hävdar att de alltid varit. Bäst tycker jag om avsnitten där den gamle författaren går omkring i dagens läger med sin sjukdom, sina minnen och associationer.
Naturligtvis når Erkelius inte densiteten hos vittneslitteraturens stora, en Imre Kertész eller Primo Levi, men lyckas med något som är mindre anspråksfullt fast ändå betydelsefullt: att skildra den privilegierade eftervärldens hopplösa strävan att göra kunskapen om det ofattbara fattbar och till en del av den egna erfarenheten.