Klimatkriget har redan startat

I’ve seen the future, brother, it is murder. Leonard Cohens svartsynta versrad mullrar i bakhuvudet när jag läser Harald Welzers bok Klimatkrig med undertiteln Varför människor dödar varandra på 2000-talet. Häromåret kom Welzer, tysk socialpsykolog verksam i Essen, med den uppmärksammade boken Gärningsmän, där han utan att väja med blicken undersökte folkmordets psykosociala förutsättningar. En slutsats var att massmorden kräver ett starkt gemensamt normsystem som får vanliga människor att se ogärningarna som rationella och meningsfulla. I Klimatkrig bildar folkmordsforskningen och den krassa insikten att möjligheten till våld alltid utgör ett "kärnelement i sociala relationer" bakgrund för en diskussion av växthuseffektens förväntade samhälleliga konsekvenser. I spåret av översvämningar, torka och orkaner kan man vänta sig lågintensiva krig, våldsmarknader, terrorism, ökade makt- och välståndsklyftor, massemigrationer, resurskonflikter och sönderfallande stater. Något löst spekulerande i dystopiska scenarier är det inte fråga om. Welzer utgår i hög grad från utvecklingstendenser i samtiden - ja, klimatkriget är på sätt och vis redan här, till exempel i Darfur - och ägnar stort utrymme åt socialvetenskapliga metodproblem. När det gäller frågan vad som kan göras för att stäcka tendenserna blir Welzer vag och talar svävande om det goda samhället som kulturellt projekt. Desto tydligare är han när det gäller riskerna: "Enligt all historisk erfarenhet finns en stor sannolikhet för att människor som får status av överflödiga och tycks hota de etablerades välstånds- och säkerhetsbehov kommer att dö i stora antal". Med sitt illusionslösa maktrealistiska perspektiv sätter Welzer en varningsklocka i dallring som vi gör bäst i att inte ignorera.