För att hantera din prenumeration, besök oss på webben.
På grund av regler från din plattformsleverantör kan du tyvärr inte utföra prenumerationsärenden i appen.
Vi drunknar i uppdateringar
Kultur och Nöje2009-01-16 00:16Om Jack kommit ut i dag skulle den alla gånger ha fått etiketten bloggroman.För Ulf Lundells debut från 1976 är inte bara sin tids stora generationsroman, fylld av sjuttiotalskuriosa: gladporr, brassjargong, beatimitationer, flowerpowerflummighet, käckt guppande bröst under tunna bomullströjor. Dess rapportartade, dagboksblabbande, redovisningspliktiga allt-ska-med-estetik känns fortfarande högst aktuell, med upplysningar som: 6 augusti Låg i den soldisiga stranden hela dan. Åt på Strandbaren.Detaljerna regerar, vardagstrivian är satt på piedestal, nu som då. Jag behöver väl knappast nämna fjolårets mest uppmärksammade 1600-sidiga dagbok. Också i den skönlitterära prosan finns en stark tro, övertro om man så vill, på detaljbokföringen som gestaltningsmetod.2008 kunde det se ut på det här viset: Blekingegatan, 17.49 Slår upp min bärbara dator på skrivbordet i min mammas lägenhet. Är trött. Behöver jobba. Behöver koppla av.Citatet är från Jon Jefferson Klingbergs till en roman tunt maskerade skilsmässouppgörelse Jag tror vi behöver prata faktiskt, en bok som med sin malande bloggform, självcentrering, Stockholmsinnerstadskändisfixering och mjukismansskildring fångar upp en hel del av vad som rör sig i tiden.Själv blir jag lätt matt av den sortens nitiska redogörelser av privatlivets futiliteter. Visst finns en vitalitet och ett tempo i Jack som man inte precis hittar i varje samtidsroman, men jag hinner bli uttråkad många gånger om av de långrandiga harangerna mellan de inspirerade varven. Måste jag verkligen få veta att Jack tvättar håret med Becks texturing protein schampoo och hur många öl han dricker på vilken bar? Det känns lite som att surfa runt i en bukstinn bloggosfär och överallt få uppgifter om dagens frukost, caffelattefik och förkylningssymptom.Går man till poesins värld brukar sådant kallas brus. I svällande texter dammsugs samhällets överskottsinformation och återges som om författaren satt med en radiosändare, pejlande samtiden genom den oredigerade återgivningens metod. Som om vi inte redan höll på att drunkna i den forsande strömmen av oavlåtliga uppdateringar.Jag börjar känna mig redo för en ny minimalistisk våg, eller åtminstone litteratur som väljer sina detaljer med guldvågsvägande omsorg. För visst kan trivialiteterna också fylla sin funktion. Att en bohemisk rebell och konstnärswannabe anno 1976 framförallt slevar i sig levergryta, köttsoppa och fiskbullar säger onekligen en hel del om tiden och hur den har förändrats.
