Kärleksgraven-baltiska resor

Det homogena östblocket, en betonggrå kloss av realsocialistisk tristess, ersattes av ett lapptäcke av kulturer, historier och konflikter. Så fick vi plötsligt tre nygamla grannländer i det från svensk horisont så länge förträngda Baltikum. Med sina två böcker om det baltiska området, Undergångens skuggor och nu Kärleksgraven, har Peter Handberg mutat in en egen täppa i den svenska litteraturen, halvvägs mellan essä och prosapoetiskt resereportage. I den nya boken ges en levande och oretuscherad bild - nej, ett otal bilder, lagda över varandra - av Estland, Lettland och Litauen i övergången mellan sovjetockupation och EU-medlemskap, mellan kommunistisk ledinrättning och den globala kapitalismens nya one-size-modell. Vad som intresserar Handberg är inte turiststråkens pastellfasader utan krackeleringarna och spåren av det nyss förflutna. Här finns åtskilligt av "hopplöshetens gråsådd": sönderfallande industrilandskap, flagnande karusellhästar, huckleklädda gummor med svällande åderbråck, gatubarn med insjunkna ögon, sotgråa snöhögar. Och över allt ligger nittonhundratalets tunga historia, lägrens och massmordens, som ett sorgligt dok. Ibland växer skildringarna ut till små fint utmejslade noveller, till exempel om självmördaren som hänger i ett rep i mörkrummet medan hans födelsedagsgäster ovetande festar i rummet intill. Med verbal fantasi och bildberusning låter sig Handberg översköljas av det okända som väcker anklang i hans inre, och lyckas gång efter annan frammana den nytvättade blick och förhöjda livskänsla som är främlingens och resenärens privilegium.

Kärleksgraven-baltiska resor

När Kalla krigets kilometertjocka inlandsis knakande drog sig bort från den europeiska kontinenten blottades en länge bortglömd värld.