Andrea Maria Schenkel: Mordbyn

Eller snarare rekapituleras. Genom bybornas utsagor. Närmast att likna vid vittnesförhör satta i berättandets form. Här väninnan, prästen, släktingarna, grannen, brevbäraren med flera. Alla har de något att bidra med - eller inte - till förståelsen och gestaltningen av de bestialiska mord som drabbar den ensligt belägna bayerska gården vid mitten av 1950-talet. Och den mörka historia av incest och svek som döljer sig därunder. Kanske har det autentisk grund, kanske inte. Övertygande är det hursomhelst. Formen kongenial, uttrycket koncist, resultatet infernaliskt. De korta styckena interfolieras av förtvivlade böner som ytterligare förstärker den förtätade stämningen. Här finns ingen försupen frånskild kommissarie, ingen dagisträngd polisinspektör, inga utlåtanden från SKL, inga förstockade chefer eller några av alla de andra attributen som numera är obligatoriska inslag i den månghundrasidiga svenska deckare som skrivs gång efter annan. Debutanten Andrea Maria Schenkel förnyar kriminalromanen och hon gör det genom att koncentrera sig på det litterära uttrycket. Avskalning, reducering. Less is more. Det behövs inte mer än 160 sidor för att skapa en spänning som vara länge.

Andrea Maria Schenkel: Mordbyn

Mordbyn är en adekvat titel. Men okänslig. Bättre då det tyska originalets Tannöd. Som helt enkelt är namnet på gården där dramat utspelar sig.