Moskva som framtidens utopiska metropol

Det är ett heroiskt företag, särskilt som dagens utgåva - efter fjolårets mera fulländade Grundgropen - är en oavslutad roman, Lyckliga Moskva. Platonov (1899-1951) är en postum klassiker i den ryska eller kanske snarare sovjetiska litteraturen. En underström, sent upptäckt. Samtidigt typisk för just sin tid. På det manifesta planet fixeras nämligen i föreliggande översättning framstegstron till tonerna av Internationalen. På den lokala Komsomolklubben bultar emellertid somliga hjärtan i otakt med Stalins direktiv och (romanen dateras 1933-36) andra femårsplan. Kärleken och själen osäkrar tillvaron för dessa - må de sedan kallas ingenjörer eller kirurger - rationalismens representanter och redskap. Allt går kanske inte att mäta och därmed heller inte att förbättra, varje mänsklig rörelse är kanske inte inom räckhåll ens för den verifierbara vetenskapens mål och metoder. Man kan skapa den perfekta vågen, elektrisk förstås, men ändå - och fastän utrustad med aritmetikens och geometrins alla snilleblixtar och kollektiva landvinningar - gå bet på den enskilde individens lycka och lidande. Den som förmår föreställa sig en korsning mellan Dostojevskij och Gogol, Bulgakov och Kafka, har också gjort sig en skiss till Platonovs litterära universum. Och den som utifrån titeln händelsevis inbillar sig att romanen är en hyllning till, eller ett rekviem över, hjärt- och smärtpunkten i det sovjetiska imperiet är inte fel ute. Här är Moskva, tunnelbanebyggandets och bostadskooperativens Moskva, täthetens och gleshetens stad, framtidens utopiska metropol. Parallellt, och det är det fina i betongsången, handlar romanen om en flicka och alltmera stor - och vildvuxen kvinna som redan på barnhemmet - hon är föräldralös bevars, en sovjetisk motsvarighet till Kaspar Hauser och döps till Moskva Tjestnova. Hon är en "revolutionens dotter" och hon gör en udda karriär, från löfte och fallskärmshjälte via valkyriestatus till veteran på kryckor, med träben. Hon är navet kring vilket männen snurrar och ryktena surrar. Hon är Carolina Gynning på Stureplan, fast då och där, i en annan kontext. Hon är med allt vad det innebär - Moskva. Och Platonov framstår även i ofullbordat skick som en riktig författare.

Moskva som framtidens utopiska metropol

Sveriges för tillfället förmodligen mest ambitiösa förlag, Ersatz, har för avsikt att publicera Andrej Platonovs samlade verk.