Stark dubbeltjeck

Det gyllene huvudet är en förtätad text, paradoxalt nog journalistiskt komponerad: alter egot Ilja ger upp den egna rösten och reducerar sig till ett kärl, eller språkrör, för den blinde mongolens livsberättelse. Varken Buddha, Dalai Lama eller Stalin saknas när den blinde, under bjudvodkans inflytande, förstummar tjecken och förlöser texten. Det är ett ruggigt vittnesbörd från en värld som var alldeles nyss, och delvis ännu är. Han som får och för ordet är en före detta mongolisk pionjär och student, lika kluven som pappan mellan lamorna och Röda armén, mellan Tibet och Sovjetunionen, och hans framgångar som ingenjör och arkitekt i ett Moskva där särskild vikt fästs vid kamraterna från imperiets ytterkanter, skall snart - och trots Stalins personliga välsignelse - visa sig vara av ringa värde. Om jag hade betrott inhemska kommunistkramare med samma inlevelse i det mänskliga ödet som i idévärldens övergripande strukturer, så hade jag särskilt åt dem anbefallt denna bok. Men troligen hade de på goda ideologiska och djupt cementerade grunder avfärdat den som en - i bästa fall välskriven - pamflett. Vad är i den stora sakens tjänst ett öga mer eller mindre värt? Det är ju alla de andra som är blinda! Sovjetunionens inmarsch i frihetstörstens Prag 1968 bildar också utgångspunkt för Topols omfångsrika roman, Nattarbete. Fast det är inte hela sanningen. "Om det bara var ryssarna som anföll, sa Polka. Men ungrarna, polackerna, östtyskarna. Hela Warszawapakten." Centralgestalten Ondra, tidigt luttrad tonåring, skickas ut på landet när stridsvagnarna drar in och hans pakter får väl snarare än med Warszawa ingås med lillebror, bygänget och den allt toppigare Zuza. Framför allt har han sina bundsförvanter i den egna och kulturellt traderade fantasi som ännu inte släckt hoppet för "kapten Nemuras rymdskepp". Det är en mångfacetterad och även i Tora Hedins översättning stilistiskt ekvilibristisk roman som trots kören av röster och de ideliga perspektivskiftena plus den höga fabuleringsgraden aldrig förlorar greppet om det låt vara utsatta herraväldet. Längst därinne - i berättarkonstens utspridda centrum - finns inte bara en kärnfamilj och dess smärtpunkter, utan en hel släktsaga som mer eller mindre beskuggat går tillbaka på andra historiska tilldragelser, exempelvis under det andra världskriget. Topol framstår här som en bolltrollare av rang: så många kulor i luften parallellt och så få som faller honom ur händerna. Det är - med lika stor betoning av bägge orden - magisk realism. Ett fantasteri, fast perforerat. En nersänkning i de politiska villkoren, samtidigt som aldrig avvisande fiktionens gränslösa suveränitet. Ett nattarbete som både ser dagsljusets släckta drömmar och underminerar den kalla verklighetens obönhörlighet.

Stark dubbeltjeck

Jachym TopolDet gyllene huvudetNattarbeteDubbelt bokaktuell är Jachym Topol, mångsidig tjeckisk författare, född 1962. Och han imponerar både i det korta och långa formatet.