Konsten att dölja en massaker

Den före detta brittiske ambassadören till Uzbekistan, Craig Murray, skriver i sin bok "A murder in Samarkand" att när länderna i Centralasien förklarade sig självständiga från ett sönderfallande Sovjetunionen var det inte för kunna skapa ett nytt politiskt system, utanför att kunna bevara det gamla.

Foto:

Kultur och Nöje2008-10-09 00:15
Att sovjetsystemet lever kvar i Uzbekistan visas tydligt i Elin Jönssons reportagebok Konsten att dölja en massaker. Utgångspunkten är den massaker som ägde rum i Andizjan den 13 maj 2005, International Herald Tribune har kallat den "Den blodigaste massakern sedan Himmelska fridens torg". President Karimovs menar istället att det handlade om ett terrordåd. Elin Jönsson befann sig i huvudstaden Tasjkent och började rapportera om händelserna för SR och SVT. Med hjälp av kollegor och vänner försöker hon ta reda på vad som hänt. Information var svår att finna och myndigheterna gjorde allt för att dölja händelsen. Jönsson har gjort ett enormt arbete med att lägga pussel med olika vittnesmål. Vad var det då som hände? Ja, det är inte helt enkelt att säga, men tydligt är att tusentals människor hade samlats på Baburtorget när militären öppnade eld mot folkmassan. Fler än 1 000 personer kan ha dödats. Regimens uppenbara lögn gick istället ut på att det som skett var ett terrordåd. De dödade var terrorister och poliser. Man menade att Akramisterna, som påstods vara islamistisk organisation med vilja att upprätta ett kalifat i Andizjan, var ansvariga. Hos Jönsson framstår Akramisterna istället som en, visserligen delvis religiös, sammanslutning av fria företagare som genom att betala ut löner i tid och vissa sociala projekt undergrävde regimens auktoritet. Hennes intresse för Uzbekistan tycks gå långt tillbaka och förutom massakern är det förhållandena i landet som hon vill berätta om. Boken innehåller visserligen inslag av action-journalism som när Jönsson smiter förbi avspärrningar och tar sig in i Andizjan. Där försöker hon hitta folk att intervjua samtidigt som hon håller sig undan polisen. Jönsson är noga med att det inte ska vara en bok om henne. Tonen är till största delen saklig journalistprosa. Ibland är den tyvärr något rörig. Öppningskapitlet där själva massakern återberättas är inte så tydlig. Men även om det kan vara svårt att veta exakt vad som hände på Baburtorget, så gör Jönssons bok glasklart att president Karimovs regim är en av världens mest repressiva.
Litteratur
Konsten att dölja en massaker - En resa bakom sidenridån Ersatz
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!