Vacker dokumentation av ett neurotiskt misslyckande

Knappt femtio år efter Rilkes död 1926 överfördes hans handskrivna ark till tryckt text. Över tre decennier senare har boken Testamente getts ut i en svensk översättning, genom Anna Bengtsson och Ersatz förlags serie Udda pärlor. Vintern 1920 erbjuds Rilke ett ostört boende på ett herresäte i Schweiz. Omgivningen är fulländad, med kastanjer och fontäner. Arbetsrummet är rymligt. Efter första världskrigets kaos finns här förutsättningarna för en inre samling och en koncentrerad arbetsperiod. Så sker inte. Hur Rilke än bär sig åt pockar omvärlden på uppmärksamhet. Om det inte är ett sågverk som uppförs vid parkens utgång är det människor som brevledes gratulerar honom på födelsedagen. Till råga på allt slits han mellan kärleken och arbetet. Det är en situation som gränsar till det olidliga. På sin här neurotiskt sökande prosa valsar Rilke fram och tillbaka mellan argument och känsla. Till en början ger han sig hän åt människan, men ångrar sig snart. Annat hade det varit om han hade arbetat på "det fattbaras område", skriver han, kanske som lärare eller hantverkare. Då hade han kunnat älska en annan. Men inte nu, och aldrig mer. Många är de konstnärer som kräver ensamhet i sitt själsliga landskap. Rilke sällar sig till skaran när han märker att föremålet för svärmeriet intar platsen, och likt sågverket river upp stillheten. Han kan inte arbeta, och fattar ett beslut: "Arbetet självt är så oändligt mycket mer kärlek än vad den enskilde kan sätta i rörelse hos en. Arbetet är all kärlek." En distinkt avrundning på en yr och vackert omtumlande bok.

Vacker dokumentation av ett neurotiskt misslyckande

Inledningens fiktive berättare förklarar hur det ligger till. Detta är berättelsen om en man som fastnade i svärmerier, och som valde arbetet. Texten är en dokumentation av ett misslyckande, en redogörelse för en förvirrad vinter i den tyske poeten Rainer Maria Rilkes liv.