Svensk historia i bilder

"Kan ni inte tränga ihop er lite", vädjar fotografen när motivet är alltför stort. Tvärtom gör Gösta Flemming när han försöker dokumentera svensk fotohistoria. Hans idé var en jubileumsbok till Svenska Fotografers Förbunds 100-årsjubileum 1995. Nu, blott 13 år försenad, är den fix och färdig: Centennium - fotografi i Sverige Del 1: 1895-1974 är en fantastisk och charmig bastard till bok. 500 sidor, 4 kilo och då har Flemming ändå abrupt tvingats sluta med Abba. Det är en resa genom svensk 1900-talshistoria, dessvärre dominerad av dels text, dels män. Trots att kvinnor hela tiden utgjort cirka en fjärdedel av medlemmarna är de flesta kvinnorna i boken nakna. Vad gäller övriga fotografier i urvalet, om det finns "ett svenskt foto", ett motiv mer populärt än andra så måste det vara bilden av gammal, hederlig svensk natur. Oföränderlig och kanske just därför så lockande för svenska naturromantiker med flera generationer långa exponeringstider. Boken innehåller också mycket kuriosa, som att Standard Hotell i Norrköping var ett av de allra första svenska hotellen med mörkrum (1901), men även nekrologer, teknik, litteraturlistor och långa debattreferat. Tre av debatterna löper genom hela boken och i någon tidning eller tidskrift någonstans pågår de säkert än: Ett svenskt fotomuseum efterlyses 1895. Finns fortfarande inget. Är foto också konst? En fråga lika fräsch och spännande som den om "modern" konsts obegriplighet. Rädslan för konkurrens. Runt sekelskiftet vill äldre porträttfotografer förbjuda yngre kollegor. Några år senare rasar SFF över att billiga kameror ger amatörer möjlighet att fotografera. Före och under Andra världskriget vädjar man vid flera tillfällen till Socialstyrelsen att inte släppa in tyska fotografer på flykt undan förintelselägren - det blir färre jobb för medlemmarna, fruktar förbundet. På 50-talet ondgör en del fotografer sig över mängden av fula, onödiga och överflödiga bilder. Legenden Irving Penn kallar fotografin för "sjuk". Knut Bergengren menar att den genomsnittlige svenske fotografen är "bildanalfabet". På 70-talet gnäller porträttfotograferna, som vanligt, om oseriös konkurrens. Fotofascisterna skulle förmodligen svimma ifall de tvingades uppleva dagens digitala bildorgier. På en punkt måste man dock hålla med dem. Det oerhörda intresset i slutet av 50-talet för tv-DHX - att dokumentera tv-program genom fotografera en liten tv-ruta och sedan skicka iväg ett skriftligt bevis med posten om att man verkligen gjort det - just de bilderna känns, i ett historiskt perspektiv, kanske något…onödiga.

Svensk historia i bilder

80 år svensk fotografihistoria finns samlad i den monumentala boken Centennium. Magnus Sjöholm tar en tur genom det svenska 1900-talet.