Ensamhetens vin

Irène Némirovskys nya bok Ensamhetens vin liknar på många sätt hennes kortroman Balen som kom på svenska förra året.

Foto:

Kultur och Nöje2008-01-15 00:15
Fast det som går igen i verken är nog snarare en social struktur: de handlar om barn som växer upp och formas av livet i en familj där den groteskt självupptagna mamman försummar och hatar henne och fadern vänder ryggen till och drogar sig med spel och pengar. Némirovsky hamnade i rampljuset när hennes dotter drygt 60 år efter moderns död i Auschwitz gav ut Storm över Frankrike för ett par år sedan. Boken blev en stor internationell succé och förlaget lät omgående nyöversätta ett par av hennes andra romaner, däribland Ensamhetens vin som kom på svenska redan 1937. Det är en berättelse i fyra delar och med fyra olika spelplan. Familjen Karol lever i en liten landsortshåla vid Dnjepr, blir rik och flyttar till S:t Petersburg, flyr undan oktoberrevolutionen till ett vintrigt Finland och tar sig i sista delen till Paris. Där lever de sedan i sus och dus - och olycka. När flickan, Hélène, växer upp mognar också hennes hat mot modern, hon odlar det, fördjupar det och ruvar ständigt på hämnd. Elektrakomplex, skulle väl Jung säga. Hon har en vuxen människas intuition, väl delvis därför att den gräsliga modern tar ifrån henne barndomen. Den där mamman får verkligen betala, tänker man gång på gång. För romanen lär till stor del ha biografisk bakgrund. När kriget kommer tjänar fadern miljoner och livet i familjen vidgas när de kommer ut i stora världen och möter en ny tid. Samtidigt blir Hélène äldre, mer observant, reflekterande och hatisk. Och då förfinas själsanalysen än mer. I Paris försöker hon lägga beslag på moderns älskare - men inte alls för att hon är kär i honom, hon vill bara göra modern illa. Hon hatar älskaren också. Némirovsky har en säker blick för människor och skildrar dem med en klarsynt realism och sinnlig skärpa som kan föra tanken till de stora ryska mästarna. Hennes stil är både lyrisk och impressionistisk och man får en känsla av att hon har ett i det närmaste absolut minne för miljöer och detaljer. Ensamhetens vin är kort sagt en strålande bildningsroman. Det spelar väl sin roll att författaren haft ett så dramatiskt stoff och kan mixa våldsamma, storpolitiska förlopp och destruktiva familjeförhållanden.
Ensamhetens vin Översättning: Dagmar Olsson Albert Bonniers Förlag
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!