• torsdag 31 juli 2014
Final i allsång på Borgsruinen Åsa Sjöbergs blogg Åsa Sjöbergs blogg
Vädersponsor:

Vardagsrumskänsla på Durkslaget

Restaurangtest Det första man som gäst möts av när man klivit över tröskeln till Restaurang Durkslaget är en vidsträckt bar. Klockan har hunnit slå sju, men den har redan fyllts av vad vi uppfattar som några stammisar tillhörande moderklubben IFK Norrköping.

Fotografierna på IFK:s lag genom tiderna stämmer in i den något lokalpatriotiska andan i lokalen.

Vi får direkt ögonkontakt med serveringspersonalen, som vänligt visar oss till bordet. Det blekt röd/vit-rutiga golvet har troligtvis trampats av många fötter sedan tiden då denna tillhörde bland annat en mjölkaffär och bageri. Trästolarna till de slitna borden är alla omaka och på varje bord lyser en oljelampa från en gammeldags saftflaska.

Förrätterna levereras till bordet på ett okonstlat sätt. Räkcocktailen ser vid första anblicken rätt pampig och festlig ut, med jätteräkor som hängts på kanten av ett litet glas. Snyggt dekorerad med färsk oregano. Men där stannar festligheten. Innehållet består till största delen av hela salladsblad och alldeles för grovt skuren rödlök. En krämig aioli med smak av chili blir en härlig dipp till våra jätteräkor (som kanske kunde varit några fler).

Rostade brödsticks och färska oreganoblad ger förrätten ett klart plus. Denna förrätt upplevdes dock inte värt sitt pris.

Durkens egen mezetallrik serveras på ett porslinsfat där de olika små anrättningarna trängs med varandra på fatet som även här dekorerats med färsk oregano. Tärnade milda ostar och brieost lämpar sig väl till den italienska korven. Men hopplocket känns lite rörigt, då man till exempel valt att placera en skivad saltgurka bredvid en honungsmelonskiva. Antalet oliver var i vårt tycke alldeles för få. Tsatsikin var dock precis sådär lagom krämig och härligt vitlökssmakande.

Den spännande, lätt salta röran av torskrom var det inget fel på, men passade helt enkelt inte in bland de andra Medelhavssmakerna.

Vildsvinsytterfilén serverades aningen för rosastekt tillsammans med Durkslagets egen variant på potatisgratäng. Gratängen innehöll morotsbitar som tillförde rätten en hel del sötma. Till utseendet påminde den dock om en lösstekt omelett. Vildsåsen var rättens högsta ess och tillsammans med de syrliga lingonen, blir anrättningen helt ok.

Durkens chokladtårta är en kompakt chokladupplevelse. Efterrätten ser för blotta ögat väldigt aptitlig ut med täta strängar av chokladsås runt om och några färska hallon vid sidan av.

Enkelt och okonstlat från början till slut. Som att sitta i ett stort, offentligt vardagsrum och där prestige och elegans har lagts åt sidan till förmån för det vardagliga och lite omaka. Precis som de udda durkslagen som hänger på en av väggarna.

 

+: Fin information på menyn om rätternas innehåll av gluten och laktos.

-: För mycket lök och sallad i räkcocktailen.

 

Nöje

Kultur- och nöjesbloggar