Häromdagen visades ett tv-inslag om ruinstaden Anghor i norra Kambodja. På tusentalet fanns där en blomstrande civilisation, men krig och bristen på vatten fick befolkningen att överge staden på 1400-talet. Men det förflutna ha lämnat spår efter sig och det berömda templet som finns på Unescos världsarvslista sedan 1992 lockar tusentals turister varje år.
Helgedomen är ett av de motiv som återkommer på fotografen Johan Büngers utställning"The Soul of Cambodja, som öppnade på Galleri Sander/ NP 33 i lördags.
En av bilderna visar hur jättelika gripklor slutit sig kring resterna av en stenbyggnad. Det är trädrötter som visar hur naturen tagit över och bara låter skymta det som en gång har varit.
Johan Bünger har dock inte lockats av turistfällor och hans utställning syftar snarare till att återge tillståndet i landet Men det är svårt att bortse från metaforiken i bilden från Angkor Vat.
Kambodja har utsatts för åtskilliga prövningar genom seklerna. Under Vietnamkriget släppte amerikanskt flyg tonvis av bomber och senare genomförde De röda khmererna ett folkmord som krävde miljontals offer och såren finns kvar.
En av hans bilder visar en man på en vespa. Titeln är en aning lakonisk – "Motorbike Man" – men han är inte någon vanlig trafikant och snart ser man att han saknar underben. Det framgår inte om han skadats i kriget eller råkat ut för en olycka genom någon av de kvarlämnade minor som fortfarande orsakar stora skador.
Johan Bünger har rest kors och tvärs i landet och utställningen visar att många på landsbygden saknar många elektricitet och vägarna är oframkomliga under regnperioderna. Det förekommer barnarbete och en stor del av befolkningen tyngs av fattigdom. Bilderna är alltigenom dokumentära, men det står inte alltid i vägen för något mer lyriskt. Det gäller bilden på en fiskare på jakt efter dagens fångst i ett träsklandskap, men kan också sågas om den som föreställer en pojke som svalkar sig genom att slicka på ett isblock.
Det är alltid lite problematiskt att tala om ett lands själ, men om det finns något sådant i Kambodja så hittar man den förmodligen i det vardagsliv som Johan Bünger skildrar.
Numera är han bosatt i landet och driver ett projekt som syftar till att göra livet lättare för de kambodjanska barnen. Utställningen är ett sätt att finansiera initiativet och pengarna från försäljningen som sker genom budgivning går till projektet.