– För mig handlar det om människans rätt att tänka, säger Ulrika Sparre när vi möts i den lokal på Hantverkaregatan som Verkstad Konsthall tillfälligt hyrt in sig i och där också delar av hennes textverk och ett videoverk visas. Utställningen heter ”I am your only answer”.
Idén till textverken fick Ulrika för ungefär tio år. Det var i den amerikanska södern hon uppmärksammade lysande skyltar med religiösa budskap lite överallt. De textverk hon nu själv formulerat har inte en agenda på samma vis.
– Jag försöker ge ett fritt spelrum för den existentiella tanken.
De existentiella frågorna intresserar Ulrika. Hon konstaterar att i Sverige idag är det konsumismen och individualismen som regerar. Det finns ingen gemensam tro eller överenskommelse som förenar oss.
– Det gör oss utsatta och väldigt utlämnade åt oss själva. Vi ser oss inte som en del av något större.
Hon tror att vår rädsla för döden spelar in och är en anledning till konsumtionen.
– Den får oss att känna oss odödliga.
På samma sätt är det med tävlingar i tv menar hon. När andra faller känner vi själva oss mer odödliga.
Rädslan för döden är dubbelt så stor hos människor i Sverige som i Indien. Det kunde hon själv konstatera efter att ha gjort en undersökning i båda länderna. Kanske har vi något att lära av dem som har en stark tro på ett liv efter döden, funderar hon.
Samtidigt menar Ulrika att all tro är ett resultat av den kultur vi lever i.
– Det är cyniskt. Men jag tror att man är den man är utifrån den kultur man lever i. Och att egna valet är väldigt litet.
Sammanlagt är det tio textverk som visas på Hantverkaregatan, Kungsgatan och Sandgatan. Fastighetsägare har tillfälligt upplåtit plats för texterna på skyltar som tidigare varit tomma. En del belyses med spotlights.
För Ulrika är det första gången hon visar så många textverk på en och samma gång. Hon har tidigare visat enstaka på olika platser .
– Många har sagt att de känner igen sig och kan relatera till sig själva.
Ulrika har tidigare arbetat med ett konstnärligt projekt som hette ”Allt är bra”. Då gick hon runt i en reflexväst och ringde i en klocka och ropade att allt var bra. Hon agerade som en stadsvakt på medeltiden. En del blev provocerade. Syftet var inte att förneka allt ont som händer i världen, snarare att visa på att det kan vara bra också ibland. Den egna världen är ganska liten.
Utställningen pågår till den 7 januari.