Stadsmuseets fotosamling vilar mycket på bilder från Wilhelm Wiberg, Carl Werngren och Lennart Jansson. De två sistnämnda dominerar denna utställning, vilket innebär en koncentration till Norrköpings 1940- och 1950-tal. Samtidigt är det ett socialt fotografi, det visar Norrköpings vardagsliv. Här finns inga bilder från det officiella Norrköping med dess styresmän och borgare i förgrunden.
De svartvita fotografierna till trots blir - det måste sägas - utställningen färgad av nostalgi. Här visas textilstaden och folkhemmets Norrköping sista glansdagar. Ett mindre fast mer homogent samhälle både stolt och förnöjt. Anspråken var mindre och kanske också ambitionerna.
Men låt mig börja med de bilder som omgärdar utställningens fokus. Den äldsta bilden visar den otyglade Strömmen vid Gamlebro och är tagen under tidigt 1900-tal. Jag undrar om den varit en förlaga till K W Gullers mer kända bild som prydde hans bok om Norrköping.
De yngsta bilderna är från 1965 respektive 70-tal. De visar ett annat Norrköping. Folkbladets bild av barn som leker på en rivningstomt i Norrköpings centrum berättar om hur sent det sunda, funktionella, ljusa och rena folkhemmet anlände till Norrköping. Bostadsstandarden var dålig länge, och precis färdig innan folkhemmets bärande grund började vittra. Anders Kratz bild från en FNL-demonstration på Drottninggatan under 70-talet berättar om ett Norrköping som fått syn på världen utanför promenaderna.
Men de är som sagt några undantag. Fokuset är på det Norrköping där nöjena bestod av en fikastund på en balkong längs Albrektsvägen, en match med Sleipner på Idrottsparken eller en utflykt med sightseeingbåten Vimman. Men mest förföriska är de solskimrande vyerna från Norra Prompan eller Folkparken.
Det finns mer att hämta från Norrköping och jag önskar att Stadsmuseet förmår visa mer, och då kanske av andra Norrköpingsfotografer som Ingvar Anehed, Inge Hallberg och Håkan Sjöström. Och sedan ta ett än djärvare språng till ännu yngre och fortfarande verksamma fotografer. Det är inget större fel på "Norrköping i svartvitt" men visst skulle det vara än mer intressant att se Norrköpingsbilder med fler nyanser än så.