Barnteater

Soporna

av Ann-christine Magnusson och Josefine Broman

Artikelbild

| Svänggäng. Gulasch gör det med musik. I ”Soporna” ingår flera nyskrivna låtar. Osman (Hans Bigestans) på ukulele, Berne (Kenneth Höglind) på soptunnelunk och diskborste, och Gullan (Sanna Andersson) på bas.

Regi: Ann-Christine Magnusson

Scenografi & kostym: Ulrika Tallving

Musik och medverkan: Hans Bigestans, Kenneth Höglind, Sanna Andersson

Prod: Musikteater Gulasch

Premiär 9 oktober, Teater Bråddgatan 34, Norrköping

– Alla sopor ligger helt fel. Vad har du gjort?

Berne har just flyttat in i det välsorterade kvarteret. När grannarna Gullan och Osman upptäcker att han inte kan sortera sopor går de ”all in” för att lära honom. De utmanar honom på sorteringsfrågesport, håller lektion i materiallära och vädjar till hans kärlek till naturen. Målet är ett fint diplom. Fast Berne smiter så fort det blir tråkigt.

– Jamen då kan jag gå till affären och köpa något nytt.

Musikteater Gulasch har länge parat budskap om miljö och vänskap i sina uppsättningar. I ”Soporna”, som hade premiär på Teater Bråddgatan 34 på söndagen, pekar de med hela handen.

Det är mer än tydligt. Det är övertydligt. Och roligt på bakgården som övervakas av två extremfeta katter. Scenografi och kostym signalerar 1950-tal och rockabilly, Gullans pannluggsrulle går inte av för hackor. Fast Osman är en fin och jättegammal herre med skägg som Gustav II Adolf.

Skådespeleriet leker med gamla tecknade filmer, musikslingorna känns igen. Men när Gulasch spelar upp till sång är de här och nu med sedvanlig spelglädje.

Att Berne har svårt att förstå gör att barnen i publiken kan känna sig duktiga. Kanske jag allra bäst tycker om hur Osman och Gullan, trots att de tappar tålamodet ibland, alltid plockar upp det och verkligen försöker komma på en inlärningsmetod som fungerar för just Berne.

När föreställningen, som vänder sig till barn mellan 4 och 9 år, är slut vet inte bara publiken vad som ska sorteras i vilken tunna – och varför. Till och med Berne ha lärt sig det.