En djävul på att spinna intriger

Anna Karolina: Förlorat ansikte

Foto:

Bokrecension2016-10-01 05:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Norstedts

Anna Karolina slungar ut sin tredje täta kriminalroman om Amanda Paller, den fräna polisen och småbarnsmamman som skjuter och ljuger sig in mot den punkt där rättvisa skipas. Människorov, mord och knarkhantering står i centrum i Karolinas nya bok "Förlorat ansikte".

Brottsutredaren Amanda är paria bland kollegorna sedan hon fått tvillingar med värdetransportrånaren Adnan, nu plötsligt också mordmisstänkt. Ändå tycker hon det är obegripligt när hennes chef sätter henne på ett simpelt vaktuppdrag på Karolinska.

Så småningom inser hon hans krassa skäl till uppdraget. Han vet att hon ger fan i regelboken och utnyttjar henne för sina syften.

På Karolinska vaktar hon tillsammans med smarte, skarpögde aspiranten Samir, som råkar vara Adnans bror, utanför det rum där den unga syriska Tara ligger med förstört ansikte. Tara har dumpats utanför sjukhuset sedan någon slängt kaustiksoda på henne.

Så försvinner Tara. Och plötsligt är man inne i en vansinnig virvel av knarkhantering, svartsjuka, dödande och psykisk sjukdom. Ett bageri med prinsesstårta som hett stoff står i handlingens centrum.

Amanda vill rentvå Adnan från mordmisstankar. De övriga kämpar för att rädda sin tillvaro. Amanda utnyttjar deras rädsla att bli avslöjade och dirigerar dem dit hon vill.

Anna Karolina är en djävul på att spinna intriger och skildra karaktärer. Vad polismakten tycker om hennes böcker kan man undra. Hennes huvudgestalter i poliskåren står lika mycket utanför lagen som bovarna.

De använder sig av övervåld, de skär guld genom att tipsa knarkmaffian. De ljuger ogenerat. Och de sitter bakom lås för misshandel och våldtäkt. Och för dem som för andra i Stockholm står den höga Västerbron som en sista utväg ut ur förspillda liv.

Bland bovarna finns knarkhandlaren och bagaren som vill vara välgöraren. Han smutsar inte själv sina händer utan delegerar det våld han vill ha utfört medan han avskyr pappan som dirigerar hans liv.

Någon chans att pusta ut i den blandade skarans sällskap ger inte författaren. Man drivs genom sidorna, andfådd inför upplösningen.

Läs mer om