I departementet startade upploppen som 2005 förvandlade förorterna till en brinnande krigszon. Här finns de invandrartäta betongghetton som i Nationella frontens fantasi utgör islamiseringens framskjutna bastioner.
Islamologen Gilles Kepel presenterar i boken "Saint-Denis – Berättelsen om en Parisförort" en mångfacetterad bild av ”fransk islams Mecka”. Vad som i titeln låter som ett målande reportage är i själva verket en rätt så sval akademisk studie, vilken dras ner av att det svenska förlaget snålat med resurserna: översättningen skulle ha behövt en ordentlig språköversyn för att bli fullt ut läsbar.
Boken ger ändå ett uppfriskande franskt perspektiv på en välkänd global problematik. Med skarp blick för det politiska spelet visar Kepel hur identitetsmarkörer som slöjan och halalköttet blir brickor i en maktkamp mellan muslimska organisationer.
Han beskriver en utveckling som i stora drag innebär att andra generationens invandrare skapar en inhemsk fransk islam, influerad bland annat av radikal vänsteraktivism.
I Kepels framställning framstår inte islam som en statisk storhet utan som ett föränderligt kulturellt fenomen, påverkat av sociala och ekonomiska förhållanden.
Och det blir då tydligt att samhället har åtskilligt att vinna på att erkänna den muslimska minoriteten som fullvärdiga medlemmar i medborgarstaten.
kultur@nt.se