Av de 2423 som sökte till vårsalongen är hon en av de 137 som antogs.

– Verkligen jättekul. Jag är jätteglad för det, säger Marielle Göthberg när vi når henne på telefon.

Hennes bidrag består av tre ganska stora teckningar som är en del av en större serie som inte avslutats än. Teckningarna som är i blyerts och kol föreställer ögon och huden runt dem.

Artikelbild

| Landskap. En av de tre teckningarna av Marielle Göthberg som finns att beskåda på vårsalongen.

– Jag kallar dem för "Landskap" för jag ser huden som ett landskap, förklarar hon och utvecklar att hon gärna vill se lite mer abstrakt på vad man kanske i första han associerar med ordet "landskap".

–Jag tecknar strukturer som jag tycker föreställer landskap.

Marielle berättar att hon tecknat intensivt sedan hon var runt 11-12 år.

– Jag var beslutsam redan då, jag ville bli så bra som möjligt. Jag fick någonting ut av det, säger hon.

I bakgrunden fanns föräldrar och lärare som stöttade. Och inte minst en farmor som målade akvarell och uppmuntrade Marielle mycket.

Tecknar gör hon lite överallt. Hemma, på skolan, eller ett på café. De praktiska omständigheterna påverkar för den som flyttar runt och saknar ateljé.

– När jag ser något vackert är det här mitt sätt att bearbeta det. Nästan så att jag vill äga det.

Hon har testat olika material och är inte helt fast vid kol och blyerts.

– Men jag älskar fortfarande det materialet. Kol och blyerts är både matt och blankt. Det är synd att teckning har så låg status. Jag vill utmana det på något sätt.

Marielle har gått De Geergymnasiets estetiska program, Bild och form. Numera bor hon i Stockholm. Där går hon på en tvåårig konstskola, Gerlesborgsskolan. Hon började direkt på andra året och trivs bra.

– Man får jobba väldigt fritt och det är bra lärare.

Lokalerna på skolan gav också utrymme för att göra större saker. Den största av de tre teckningarna som hon ställer ut är över en meter hög.

Ett halvår jobbade hon på ett galleri i Berlin.

– Det var jättelärorikt och jag fick mycket uppmuntran av galleristen.

Hon fick också möjlighet att ställa ut. Så många utställningar har hon inte hunnit ha annars, mer än en på gymnasiet.

I vår är Marielle klar på Gerlesborgsskolan. Till hösten hoppas hon att hon kommit in på någon konsthögskola. Antingen på någon av konsthögskolorna i Sverige eller i Wien eller allra helst i Berlin.

Hemma i Norrköping finns föräldrarna och bröderna.

– Jag åker ofta dit. Jag har mitt rum kvar hos pappa på Plankgatan.