"Vi är dömda att dö. Dö. Dö. Dö", sjunger punkbandet Peking SS i oktober 1982. Märkligt nog har de redan intagit maktens högborg för de spelar i Norrköpings Folkets Hus. Texten är präglad av Norrköpings dystopiska stadslandskap, det kalla krigets ständiga kärnvapenhot och förebilderna fanns på andra sidan Nordsjön. Sex Pistols må ha varit en uppenbarelse, men i England var den första punkvågen över. Där härjade istället andra generationens punkband Exploited, Sham 69, Cockney Rejects och Anti-Nowhere League. De spelade vad som då kallades råpunk, punkens snabba, hetsiga och aggressiva musik. Bandnamnet Peking SS var också hämtat från punkens provokativa tradition, där nazistsymboler var det värsta man kunde skylta med i det London som mindes blitzen och andra världskriget.

Punkkulturens flirt med nazismen ledde också till av vissa band politiskt blev till nationalistisk och nazistisk extremhöger. De band som i Sverige senare importerade detta spelar det som här kallas vit makt-musik. Men till detta var Peking SS var oskyldiga och de blev inte sannspådda heller. Folkets Hus dog men punken överlevde. Peking SS är nu bara ett historiskt minne, aktualiserat genom den nya boken "Punk i Peking" författad av dåtidens punkare och nutidens akademiker Philip "Fippe" Lalander och Jonas "Qvarse" Qvarsebo.

De spelade båda i bandet ASL (Anti-Samhälls-Ligan), Qvarsebo bildade också Disciplin och var trummis i Peking SS. Idag jobbar de båda på Malmö Högskola, Philip Lalander är professor i socialt arbete och Jonas Qvarsebo lektor i utbildningsvetenskap.

Artikelbild

| Punkpionjärer. Bandet Pack-i-stan hade ett mer hemgjort punkuttryck. Men ser mer snälla än farliga ut idag.

Men allt började med punken – en kort, intensiv men identitetsskapande period. Dryga trettio år senare har de sökt upp sina gamla punkkompisar och intervjuat dem och själv reflekterat över sin tid som punkare.

Idag vet de mer om sina kompisar än de visste då.

– Vi levde i stunden på ett annat sätt, det var okej att bara hänga i studion och vid flipperspelet, säger Philip Lalander och berättar att han förstått senare att många av hans kompisar då hade en utsatt barndom

i levde i stunden på ett annat sätt, det var okej att bara hänga i studion och vid flipperspelet, säger Philip Lalander och berättar att han förstått senare att många av hans kompisar då hade en utsatt barndom och otrygga hemförhållanden.

– Barndomen var konstruerad på ett annat sätt då. Idag är en förälder en kombination av fritidsledare och övervakare. Men då kunde vi vara hänga i rivningshusen en hel dag, säger Jonas Qvarsebo som blev punkare vid elva års ålder. Då hade han redan stämplats som ett problembarn i skolan.

Men att bli punkare gav dem frihet att vara - eller bli ställd - utanför i ett sammanhang, en gemenskap där musiken var viktig men inte allt.

– Allt det verkligt nya som skapas sker subversivt och inte i det etablerade, säger Philip Lalander.

För dem blev punken en inkörsport till det kreativa. Punken hyllade gör det själv-idealen parallellt med nedvärderandet av det etablerade och uppvärderandet av det alternativa. I folkhemmet Sverige gifte sig punken med den politiska proggen, de samsades om spelningar, lokaler och det alternativa distributionsnät som fanns. Avståndet till den stora världen, framför allt London, var större.

– Det fanns främmande element i punkkulturen som vi inte förstod, eller som planterades om här.

Men återseendet med de gamla kompisarna blev både glatt och lite rörande. Många har som Jonas Qvarsebo och Philip Lalander bytt liv, andra har hållit fast vid punkidealen och musiken. Av den senare finns bara demo- och liveinspelningar kvar. Punkscenen i Norrköping gav aldrig ut några skivor.

– Det fanns dem som tyckte att det var för seriöst, för kommersiellt helt enkelt.

Få lämningar finns kvar av band som Aggressiva Kostymer eller bandet Pack-i-stan, som bestod av tre fjärdedelar tjejer.

– Vi har i efterhand förstått att det inte var alldeles lätt att vara tjej bland oss grabbar, erkänner de båda två. Både genusbegrepp och genusmedvetenhet var okända företeelser.

Men denna återblick som resulterat i boken "Punk i Peking" hade inte varit möjligt utan Facebook som ett effektivt verktyg för att söka upp gamla kontakter. Och besöket i det förflutna har fått fler konsekvenser än releasefesten på Hallarna i morgon då Morgan "Mogge" Hellman både spelar och DJ:ar. Philip och Jonas har också återförenats i bandet Peking Punk som spelar.

– Tanken är att vi också ska skriva liter mer akademiskt om det här, säger Jonas Qvarsebo.

Fast det sker inte förrän de än en gång framfört Peking SS-låten "Dömda att dö".