Han sitter i juryn, men är också dirigent och berättar om ett späckat schema.
– Inför finalen ska jag repetera 22 olika stycken och det måste göras ikväll, säger han och ler när vi träffas i De Geerhallen strax innan måndagens uttagningar.
Han är en av tävlingens veteraner och fanns med redan under den första arrangemanget 2006.
– Egentligen var det en annan dirigent som skulle ha ingått i juryn, men han hoppade av i sista stund och någon föreslog att Sonja Stenhammar skulle kontakta mig. Jag kände inte henne innan, men sedan dess ingår jag i den här familjen som omger tävlingen, säger han och berättar hur han låtit finalisterna framträda med de orkestrar han haft och har ansvaret för.
Under tio år var han knuten till operan i Kairo, men byggde också upp Qatars filharmoniska orkester. Idag är han också konstnärlig ledare för Orchestrepour la paix i Paris, men uppdragen finns på olika håll i världen.
Ändå var det inte vad han tänkt sig från början och Nader Abbassi berättar att han inledde sin musikaliska bana genom att spela fagott och komponera.
– Jag fick min grundutbildning i Kairo, men hamnade senare i Genève för slutföra studierna i fagott och såg att det fanns en sångutbildning på skolan. Jag har alltid älskat opera och gick på en audition. Lärarna förklarade att de egentligen inte antog nybörjare, men jag har en naturlig basröst och fick en plats, säger han.
Under tio år upprätthöll han två parallella karriärer och sjöng, samtidigt som han spelade fagott i Genèves symfoniorkester.
– Men det blev för mycket och jag lämnade orkestern, men sedan kom nästa vändning. Jag blev inbjuden till en kompositionstävling i Kairo och när mitt bidrag skulle spelas in på skiva ville jag dirigera verket själv, berättar han.
Efter en kortare sommarkurs gav han sig på uppgiften.
– Jag har ju suttit i orkester och vet att musiker kan vara obönhörliga mot dirigenter, så jag ville lära mig lite för att inte bli utskrattad. Men efter inspelningen fick jag en möjlighet att dirigera West Side Story på operan i Kairo. Jag var tveksam, men blev övertalad att ta chansen, säger han och berättar att framförandet utmynnade i ett erbjudande att bli chefdirigent.
Han tackade nej, men ombads att ta sig en rejäl betänketid och efter ytterligare studier i ett och ett halvt år tog han jobbet.
– Mitt första uppdrag blev att dirigera Aida som sattes upp vid pyramiderna i Giza. Det var en jättelik produktion och jag ersatte den italienske dirigenten Maurizio Arena, som insjuknat och tvingats hoppa av. Där stod jag mitt ute i öknen med en rad internationella sångare och mängder av människor som ingick i uppsättningen. Bristen på teknisk utrustning gjorde det hela komplicerat, men det var roligt och efter det har de flesta uppdragen känts lite enklare, säger han glatt.
Nader Abbassi tror också att hans skiftande bakgrund gjorde att han kom i fråga för Stenhammartävlingen.
Han beskriver evenemanget som en blandning av tävling och utbildning, men förklarar också att han och de andra i juryn inte bara bedömer rösten, utan försöker skaffa sig en helhetsuppfattning om deltagarna.
– Vi värderar inte bara tekniken, utan vill också se om deltagarna verkligen vet vad de sysslar med. Om de kan skifta stil under ett framträdande och har förmågan att anpassa röst och personlighet till olika verk, förklarar han.
Ingen blir avbruten under framförandet och en stor del av juryns arbete består i råd och förslag som ska göra det möjligt för de olika deltagarna att komma vidare.
– En del sångare kan vara spända under det första framträdandet, men de ska också känna att de har flera chanser. Några har också blivit ledsna och gråtit när de inte gått vidare, men vi vill få dem att förstå att det inte betyder slutet på deras karriärer, säger han.
Juryn som leds av Kerstin Meyer består av åtta medlemmar och förutom Nader Abbassi finner man den italienske barytonsångaren Alfio Grassi, ryska sopranen Olga Kondina, operaregissörerna Björn Simensen och Alain Surrans från Norge och Frankrike, amerikanske dirigenten och pianisten Charles Webb och SON:s vd Karin Veres.