Denna torsdag är det elever i årskurs tre på Ektorpsringen som kommer till museet. Först får barnen frågan om de vet vad ett museum är.
– Ett ställe där det finns konstiga grejor, svarar en av eleverna.
Barnen får veta att de inte får känna på sakerna med händerna. Man kan känna inom sig istället. Det är just känslor som står i fokus på denna visning. Inte bara se och lyssna.
– Det finns ingen tolkning som är rätt eller fel, säger Pia Molin, pedagog på Kulturskolan.
Det är hon tillsammans med Bonnie Festin, museiintendent och teaterpedagog Daniel Andersson som leder visningen.
Vid den stora "Frukost i det gröna" av Carl Larsson får eleverna veta att det tog tre år att färdigställa målningen. Tiden fascinerar och några av barnen undrar om konstnären möjligen tog paus för att äta och så mellan varven. Jo, det få vi hoppas.
Daniel Andersson berättar en saga utifrån målningen och lockar barnen att delta i en lek. Alla är genast med på noterna.
Om "Frukost i det gröna" ser realistisk ut så bjuder nästa anhalt på något annat, även om de är från samma tidsperiod. Bland annat är det Hästtämjaren av GAN som presenteras. Här får barnen uppgiften att sätta sig vid en målning som de tycker förmedlar en känsla som de har just nu eller kanske haft någon gång. Det är inte riktigt lika lätt, men till slut har alla landat.
– Jag känner ingenting, säger en pojke.
En och samma målning kan såklart också väcka helt olika känslor hos olika individer.
Nästa stopp blir vid Nils Wedels stora trappmålning "Konsternas intåg".
– Hur tror ni det gått till när den kom till? undrar Bonnie Festin.
Stege är en gissning. Så får vi veta att den målades i delar, som pusselbitar, innan den monterades på plats med hjälp av byggnadsställningar.
Till skillnad från tidigare interaktiva visningar för barn omfattar den här inte bara Samlingarna utan även höstens utställning "Förstärkt verklighet". Bland Corinna Helenelunds rosa textilskulpturer "Natt igen" uppenbarar sig plötsligt två rödklädda figurer.
– Vad är ni för något?
Jordgubbar är en teori. Kanske är det så, eller möjligen blodplättar. De väcker onekligen en mängd frågor.
Frestelsen är stor att röra vid textilkonsten men det löser man galant genom att istället låta barnen två och två hjälpas åt att flytta ballonger. Det blir många skratt innan allihop får krypa in i rummet där Anna Estarriolas mössa," Emerging thoughts", står.
Lugnet lägger sig medan man lyssnar på de många rösterna som kommer ur mössan.