Konsthallen Verkstad ser ut som ett laboratorium. På tre fyra skärmar projiceras filmer från en stadsmiljö. Mellan projektorerna och dukarna står en rad optiska föremål utställda som förvränger bilderna – eller rättare sagt: det ljus projektorerna kastar – i form av, exempelvis, konvexa speglar, färgade glasskivor eller rör med färgat vatten. Det sammantagna intrycket är ett oroligt montage av bilder i det annars mörklagda rummet på Kvarngatan. Det hörs ljud, också ett dovt trafikbrus, ibland med genomträngande fågelsång. Men det finns också oplanerade akustiska intrång: en brusande vattenledning i taket, stolsskrap och fotsteg från Film & Musikgymnasiet och borrningar från byggprojektet i kvarteret intill.
Man kan se utställningen utan att veta någonting om den – det är ju trots allt bildkonst – och man ta reda på vad den handlar om för att kunna se ännu mera. Utställningen heter "Displacements of the Visible" och konstnären bakom dem, som ägnat en vecka åt att bygga upp den efter att noggrant ha skissat hela lokalen redan i julas, heter Lena Bergendahl.
– Filmerna är från Neapel. Jag har alltid varit intresserad av den rörliga bildens historia och jag reste till Neapel för att jag fascinerades av Giambattista della Porta, en renässansman som på 1500-talet, bland många andra ämnen, och forskade och skrev om optik, säger Lena Bergendahl.
Giambattista della Portas (1535?-1615) verk om optiken hette "De refractione optices" och trycktes 1589. Men hans insatser på det området överskuggas kanske idag av hans insatser inom kryptografin, alltså att skapa chiffer, och andra av hans naturvetenskapliga observationer. della Porta bildade också en av världens första vetenskapsakademier, Accademia Secretorum Naturae, i modern tid.
– Det var ett hemligt sällskap. För att bli medlem var man tvungen att ha avslöjat en av naturens hemligheter.
Fast hur fascinerande renässansens historiska personer än är, är det för Lena Bergendahl just optikens landvinningar som intresserar henne.
– Della Porta uppfann inte Camera obscura men förbättrade den, förklarar hon och visar hur hon har använt en del, idag föråldrade, optiska verktyg i utställningen för att få ljuset att framträda och variera.
Så även om bildskärmarna med filmer är de mest iögonenfallande så är de utställningsscenens statister. Huvudrollen spelas av ljuset.
– Jag gillar att visa ljuset i rörelse och inte bara projicera det på stillastående ytor, säger Lena Bergendahl.