Kulturnattens farliga mysfaktor

Var finns den farliga kulturen eller har Kulturnatten blivit för trevlig?

Foto: Jens Tärning

Krönika2014-09-29 16:02
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På väg mellan två evenemang på Kulturnatten blir jag hejdad vid Rådhuset och ställd över frågan om Kulturnatten verkligen har någon sant utmanande kultur att erbjuda. Har Kulturnatten det mitt ibland allt det trivsamma och mysiga? Jag bär med mig frågan resten av kvällen. Det är bra att folk trivs och känner sig hemma. Gemenskapen är ett av kulturnattens stora dragplåster, kanske det största och det som lindrar mest hösten 2014.

Att Norrköping är en av Sveriges mest graffitivänliga kommuner demonstrerades på nytt under Kulturnatten. Sällan har jag sett så mycket livemålad graffiti på så många olika platser men sällan har det stått så klart att graffitin numera enbart ses som ett dekorativt element utan budskap.

Jag ser folk trivas nästan vart jag än går, men kanske är trivseln och tryggheten också grunden för det mod man måste ha för att delta. På Bok-Galleriet visar Ida Nissle konst, spelar barnteater och läser dikter. Allt mot en fond av Ulf Lundkvists populära målningar. En utmaning för Ida Nissle mer än för publiken, men alla utmaningar räknas.

Fast kanske är det att slingra sig förbi frågan om den utmanande och farliga kulturen. Vernissagen "White Light" av konstnärerna Björn Hegardt och Theo Ågren sköts upp efter protester från djurrättsvänner. Installationen innehåller bland mycket annat en död och uppstoppad katt. För farligt? För utmanande? Döm själva.

Thorsten Flinck fick – med benäget bistånd av Hjalmar Söderberg – flera att resa sig och lämna Hedvigs kyrka. Om de ansåg föreställningen för hädisk, för grov eller för dålig vet jag inte. Men bekväm var den inte, och inte särskilt trivsam heller.

Kulturnatten är för mig, och troligen för många andra, ett sätt att upptäcka Norrköping. Att se nya och tidigare aldrig besökta platser i staden. Projektet Norrköping AIR, Konsthallen Verkstad och Museum för Glömska erbjöd både nya platser att besöka, och nya utmaningar. För första gången vandrade jag genom en av Bergsbrons bropelare och klev in i Ströms Panncentral, särskilt på den sistnämnda platsen var konsten mer utmanande och ifrågasättande än någonsin. Så hette också Museum för Glömskas utställning "Is This the Time for Art" och temat var migration.

Det finns utmaningar på Kulturnatten om man bara vet var man ska hitta dem.