– När vi började filma våren 2014 trodde vi inte att det här skulle bli så stort, säger regissörerna Mika Gustafson, Olivia Kastebring och Christina Tsiobanelis under besöket på Cnema i Norrköping på onsdagen.
De menar att det då var nästan otänkbart att en radikalfeminist skulle bli så känd som Silvana Imam nu blivit.
– Vi trodde att det skulle bli en undergroundfilm, säger Mika Gustafson.
De tre regissörerna träffades på Fridhems folkhögskola i Skåne, där de gick en tvåårig filmlinje. Idén till dokumentärfilmen kom när de sedan bodde på olika håll i landet och kände sig ensamma i filmskapandet. Tidigare hade de gjort en musikvideo till Silvana Imams låt ”I•M•A•M (jj Remix)”, och nu ville de i stället skildra henne som människa.
– Vi hade en längtan efter kvinnliga karaktärer som man kan spegla sig i. SD växte sig starkare och Silvana Imam står för antirasism och feminism. Det var en politisk tid som krävde överlevnadsstrategier, säger Mika Gustafson.
– Det finns en kraft och ett motstånd hos Silvana. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att undra: ”Vad är hennes drivkraft? Var kommer den ifrån?”, säger Olivia Kastebring, som tror att Silvana Imam själv kan fundera över samma sak.
– Det finns en enorm glöd och energi hos henne.
Regissörerna är dock särskilt nöjda med att ha fått med olika delar av artistens person.
– Hon är väldigt icke-jante och någon att se upp till, men samtidigt väldigt mänsklig.
Mika Gustafson lyfter det speciella i att ha fått följa Silvana Imams förälskelse i artistkollegan Beatrice Eli.
– Vi har fångat en kärlekshistoria. De träffades under inspelningen, säger hon.
– Ibland har vi fått pusha för att hon ska orka ha med sig filmteamet överallt och våga visa sig sårbar. I en scen kraschar hon, och vi sa att visar hon inte den här sidan får vi ju inte hela bilden.
Hur politisk är dokumentären?– Det beror på hur man menar. Allt är politik, inte bara film. Att vi är tre kvinnliga regissörer som gjort allt själva: filmat, klippt och tagit upp ljud är politiskt för att ingen väntar sig det av oss.
– Efter en visning i en biosalong var det en 50-årig man som tackade oss och sa att han nu förstår sin dotter mer. Det är nog skitbra att gå och kolla med sina tonårsdöttrar eller söner.
Torsdagens visning på Linköpings Filmsalonger sålde slut i början av veckan.