Det är fullt med folk som troppar in i trappuppgången i det nybyggda huset på Plankgatan 58-60. Men det är inte så mycket lägenhetsvisning som konstvisning. Och konstnären Peter Freudenthal står välkomnande utanför porten iförd somrig linnekostym på den ännu inte helt stenlagda trottoaren. Han har åkt hela vägen från Rimforsa, ändå har han kommit hem. Norrköpings Nordantill är hans stadsdel, han växte upp på Vattengränden, och så sent som förra veckan berättade han och underhöll publiken med sin memoarbok "Som jag ser det".
– Det här var min skolväg till Matteusskolan när vi inte gick genom Folkparken, säger han på sin omisskännliga och välbevarade Norrköpingsdialekt.
Men konsten, folket och bostadsbolaget kallar på vår uppmärksamhet. Samling sker i snabbt fullsatt lägenhet, där Peter Frudenthal, i den tilltänkte invigningstalaren Christer Fällmans frånvaro, tar till orda och påminner om kollegan Stig "Slas" Claesson som brukade hävda att vi vernissager borde det serveras brännvin för då blev det inte så mycket prat, vare sig om konst eller om annat. Men den konstnärliga utsmyckningen består av elva målningar fördelade våning för våning i de bägge uppgångarna. Så heter de också "Steg mot ljuset".
– Himlen är målet, säger han om sina geometriska målningar och påpekar att de blir ljusare och ljusare.
I den ena serien växer den vita kvadraten i storlek, som en måncykel, och i den andra är det en liten röd kvadrat som blir allt större och övergår till orange och gult, som en mäktig soluppgång, mot blåa fält i nederkanterna och flera tunna horisontlinjer.
– Jag gillar inte det där, säger han och pekar på en liten skylt med en informationstext om honom. Den stör helhetsintrycket och bör flyttas.
Men däremot är han glad över att målningarna kommer ses utifrån genom fasadens stora fönster som vetter mot Norra Promenaden, eller "Prompan" som den kallades när Frudenthal växte upp.
Det var konstnären Olle Bærtling som förlöste hans konst. "Bilden är ett av konstnären valt utsnitt av en större verklighet. Allt liv fortsätter utanför vårt begränsade synfält", sade Peter Freudenthal i ett föredrag han höll för ett par år sedan. Målningarnas geometriska former kan innehålla personliga berättelser och eget uttryck och i Freudenthals konst finns det många motiv från den judiska kulturen.
Tålmodigt poserar han för diverse fotografer men verkar inte riktigt trivas i folksamlingen. Hela tiden manar han till uppbrott för att hinna hem och titta på Matchen, vilket naturligtvis är Norrköpings-Kamraternas bortamatch mot Djurgården. Men han oroar sig också för Åtvids mer bekymmersamma tabelläge. Men fotboll spelas trots allt på ett annat plan, Peter Freudenthal slår matchen ur hågen och föreslår istället en kopp kaffe på Café Broadway.
Under promenaden dit berättar om byggnader och butiker som en gång fanns på det kraftigt och ofta klumpigt renoverade Nordantill.
– Fast den nya byggnaden på Plankgatan är snygg, särskilt om man jämför med den där tegelhögen, säger han och gör en gest mot Försäkringskassans fula byggnad mot Norr Tull.
– De har börjat med muren ser jag, det var på tiden, säger han och pekar på de ställningar som löper längs ett stycke av den mur som omgärdar synagogan.
Peter Freudenthal har varit den judiska församlingens ordförande sedan 1989 och under den tiden översett en renovering av den nyklassicistiska synagogan som uppfördes på 1850-talet. Ja, i de här kvarteren är han hemma även om stegen inte alltid gått lika rakt uppåt som de som ledsagar de som beser hans nya målningar på Plankgatan.