Den prisade systerduon från Stockholm har egentligen uppförsbacke när de kommer till Norrköping en gråkall fettisdag. De inledde Sverigeturnén i Linköping för bara någon vecka sedan och helgen var minst sagt fullbokad i city. Men när de öppnar med "Lion´s roar" före utsatt tid ryter ett utsålt Flygeln som svar.
De låter bättre än någonsin efter förkylningar, spelningar med sina förebilder och internationella turnéer. Sist de spelade i Norrköping var 2008 – ett av de första gigen utanför Stockholm och Johanna spelade keyboard inför publik för första gången. Nu är det 2015 och efter en semla på Lindahls vill de skapa fest med..."Blue". Och visst blir det kalas för öronen.
En YouTube-cover (Fleet Foxes ”Tiger Mountain Peasant Song”), kreativ musikalitet, röster i harmoni och en retroskön stil gjorde Klara och Johanna Söderberg till internationella superstjärnor 2008. Sedan har de troget levererat bra, bitvis briljant, "americanapop"-skivor (2010, 2012 och 2014). Texterna har gått från fantasi till verklighet utmed vägen.
Jag beundrar deras sätt att göra allt så snyggt. Musik, styling, videor, ljuset på scenen – hela paketet. Perfekt och präktigt skulle lätt kunna bli långtråkigt live, men First Aid Kit låter starka känslor och lågmäld energi flöda från scenen. Utan överraskningar levererar de grymma versioner av exempelvis titellåten från senaste plattan ”Stay Gold” och "Shattered and hollow".
Bäst är ändå när de sjunger "Ghost town" akustiskt i vackert samspel med publiken. Ett sus går genom Flygeln när de även här byter ut staden i textraden; "That dream of Paris in the morning or a Norrköping window view". De plockar upp tempot med "Silver lining" och håller det, bland annat med basgångar a la Jack White. Egentligen hade sittande publik fungerat lika bra, men Flygelns istappar smälte säkert. Det gjorde åtminstone jag när de avrundade med hits som "Emmylou".