När ”Next: Utopia” har avslutats på Konstmuseet, tar Verkstad Konsthall stafettpinnen med engagerade frågeställningar om staden och vem som har tillträde till den. Göteborgskonstnären Lisa Torell har i mer än ett decennium intresserat sig för offentliga platser, och undersöker i sin konst det komplexa samspelet mellan makt, estetik, stadsbyggnad och tillgänglighet.
När vi träffas på Verkstad konsthall är utställningen "Tydliga avtryck i mumlande samhälle" fortfarande under uppbyggnad. När tekniken är igång ska Lisa Torell visa videoverket "Human Population", som gjordes under en performance tillsammans med ukrainska konstnärer på konstnärsutbyte i Norrköping i början av december. På en vägg i konsthallen hänger resultatet av den – ett abstrakt motiv i frottageteknik. Hon har arbetat fram det genom att lägga plast och kritor mot så kallade sinusplattor i gatan som hjälper synhindrade att orientera sig i stadsmiljön.
– Jag ställer frågor kring platsen: Vem är den öppen för? Vem bestämmer var jag ska vara? Det handlar om tillgänglighet, begränsningar och frihet. Vi har en regel i Sverige som säger att ett område på 200 meter kring betydelsefulla institutioner ska vara tillgängliga för blinda. Men 200 meter är inte särskilt mycket! säger hon.
– På många håll finns sinusplattor som inte fungerar för att man istället har valt snygga plattor. Men håller de inte standardmåtten som har prövats ut så fungerar de inte för blinda människor. Skönheten går ofta före funktionen, trots att den största skönheten är när samhället är demokratiskt och fungerar.
– Jag vill göra oss lite mer uppmärksamma på hur tillgängligheten ser ut idag och genom vår historia. Många tror att tillgänglighet enbart handlar om handikappade, men det kan också vara hur samhället är anpassat för kvinnor, homosexuella eller barn. De som har drivit på för att förändra regelverk är kvinnorörelsen, handikapprörelsen ,nykterhetsrörelsen och hbtq-organisationer. Förr fanns bara pissoarer, men det blev en ändring när kvinnor inte ville gå in där för att byta på sina barn.
I utställningen ingår även videoverket "Trottoarkanten fasas ner", som på kvällstid i februari visades på Stadsbibliotekets fasad mot Nygatan. Filmen har Lisa Torell spelat in i Belgrad, Tromsö och i Nacka.
– Den handlar också om tillgänglighet. Trottoarkanterna fasas ner för att underlätta för cyklister och barnvagnar. Även om jag fokuserar på en detalj, försöker jag också att jämföra och se hur man på olika sätt ansar ett samhälle.
I dag, lördag, håller Lisa Torell en performance, som utgår från Stadsbiblioteket, där hon återigen lägger sig på marken för att fysiskt känna av samhällets tillgänglighet.