Stolta självbilder har vi allihopa. I Mattias Severins svar är universiteten och dess forskare, inklusive Campus Norrköpings, reflekterande och långsiktiga och kvalificerande. Medierna präglas av journalister som är snabba, ytligare och okunnigare. Och en sån som jag kommer med svepande omdömen.
Det är jag i så fall inte ensam om, vilket Severins svar demonstrerar. Men kanske kan vi enas om att attentatet mot Charlie Hebdo var en exceptionell händelse som fick ett exceptionellt genomslag, och som kanske kräver att universitet för några ögonblick engagerar sig?
Att inte säga eller göra något alls är ju också en reaktion. Svenskt universitetsväsende inte är någon fläckfri bärare när det gäller framväxten av nationalism och fascism så kanske man ha all anledning att komma med något annat än principdeklarationer. Att Peter Hedströms forskning uppmärksammades var ju tack vare nationella och lokala medier.
Det är naturligtvis bra att Campus Norrköping håller öppna föreläsningsserier som "Öppet Campus" och "Samtal vid Strömmen", men sett till universitetets hela verksamhet är det på marginalen som Linköpings Universitet satsar på den tredje uppgiften. Liu framstår idag i Norrköping som ett företag bland andra. Och det är väl inte det som är meningen med ett universitet?