När kontoristen Bartleby i Herman Melvilles novell inte vill utföra arbetsuppgifter svarar han att han helst vill slippa. ”Bartleby & Co” handlar om de författare i litteraturhistorien som likt Bartleby bestämde sig för att säga nej. I Vila-Matas roman är jag-berättaren en puckelryggig kontorist från Barcelona, som efter sin första roman avslutat sitt författarskap. Nu skriver han en serie fotnoter utan huvudtext om Musil, Rimbaud, Salinger, Melville och många andra författare, som också slutade att skriva. Vi hamnar i en labyrint utan mitt, där vi får lära oss vad tystnad vill säga.
Vila-Matas blandar gärna fiktion, essä och biografi. ”Bartleby & Co” har mer än en gemensam nämnare med Roberto Bolaños "Nazistlitteratur i Amerika". Vila-Matas har påverkats mycket av Bolaño och de var dessutom goda vänner. Den puckelryggige i ”Bartleby & Co” förväxlar ibland sitt eget liv med andra författares fiktiva världar. Dröm och verklighet går i varandra i hans egen isolerade värld, där han lever utan andra vänner än sina böcker. Han låtsas att han har en extremt negativ inställning till litteraturen, men många av hans paralyserade författare skrev ju inte på grund av brist på inspiration. De ville men kunde inte.
Efter Musil, enligt en av de många författarna, har inte skönlitteraturen gjort annat än upprepat sig, varför det är bäst att inte skriva. När den puckelryggige frågar sig varför han själv inte skriver, infinner sig en svårare fråga. Varför skrev han? Det normala är ju att läsa. En bartlebytyp är en som tar avstånd från allt. Lider man av bartlebysyndrom, lider man av syndromets negativa impuls. Framtidens skrivande kommer att födas ur den negativa impulsen. Att sluta skriva är att vara tyst, där tystnaden blir ett ljudlöst vrål. De flesta människor är slavar, eftersom de inte vågar säga nej. Han tänker på Camus. Vad är en rebell? En som säger nej.
Bartlebys syndrom är negationens labyrint utan mitt, det ultimata negativa. ”Bartleby & Co” var Vila-Matas femte bok. Efter den hade han tänkt sluta skriva, men som tur är har han fortsatt. Hans uppgift som författare är att röra och beröra, vilket han lyckas göra med råge. Den puckelryggige kallar sig för forskare i nej-historia och litterära förmörkelser och avfärdar litteraturen som en alltför enkel lek.
Härigenom uppnår han ändå själens och förnuftets klarhet. Risken med Bartleby & Co är att man som läsare går vilse bland alla referenser till olika författare i Vila-Matas negativa labyrint. Om man lyckas hålla tråden, får man några timmars riktigt underhållande läsning. Tonen är personlig men torr och ironisk. Livet är absurt och meningslöst men gestaltas som en paradoxal lek med undertoner av något helt annat. Här finns en enastående iakttagelseförmåga, magnifika personporträtt och en högst egen stil. Bartleby & Co är en bok om böcker och trots allt en hyllning till litteraturen.
kultur@nt.se