En del verk kan bara betraktas på avstånd och andra måste man krypa tätt inpå för att kunna avläsa.
Leif Mattssons bilder på Galleri Sander/ NP33 hör till det senare slaget.
Flera av dem innehåller vagt antydda landskap, gestalter och porträtt. Men de innehåller också spretigt nedtecknade textfragment, ett slags halvt uttalade budskap tycks komma långt ifrån och kräver något slags dechiffrering. I en målning som "Änglaland" kan det påminna om något slags automatskrift, men återkommande är också ett slags prickmönster som för tankarna till stjärnkartor.
Allt för att kunna navigera i en värld stinn av referenser. I en programtext hänvisar han till Gunnar Ekelöf, TS Eliot, Djuna Barnes, Bob Dylan och Dimitrij Sjostakovitj.
Om man vill citera Stefan Löfven, så tycks de ange utställningens ingångsvärden och om det finns ett budskap, så skulle det kunna vara en påminnelse om konsten som ett slags SOS-signaler när teckenproduktionen uppvisar närmast hämningslös tillväxt.
Men som betraktare måste man rota bland minnen för att åter bekanta sig med Fursten av Emgión eller att skapa sammanhang åt fraser som "din, du tystnad" som återfinns på en målning som heter "Tänkaren" och ingår i en serie som har titeln "Rilkesviten". Det kan vara uttryck för något slumpmässigt, men pekar förmodligen på något slags valfrändskap, som kräver vidare utforskning.
Några målningar har en isande blå ton, som känns känns kall och klar, men Leif Mattsson visar också ett slags collageartade, huvudsakligen teckningar som har drag av naivism. De är på sätt och vis mer omedelbara och anslående, men har liksom de övriga verken något som inte ger efter i första taget. Men det vore för mycket sagt att de vädjar till något slags ömsinthet och utstrålar istället något svårintagligt.
Något som insisterar på initiativ från betraktarens sida.
I en bild som "Naturväktaren" uppfattar man en robotliknande figur som har en jojo i ena handen. Det har kanske ingen given betydelse, men kanske är det istället fel på förväntningar som går ut på att innebörden i konstverk nödvändigtvis ska gå jämnt upp. Ibland påminner de bara om levande livet genom bristen på verklig betydelse.
Leif Mattsson gör det inte lätt för dem som tar sig till Galleri Sander/NP 33, men om man lockas av utmaningar, så är det definitivt värt att besöka hans utställning.