Arbetslinjen kan ses som en gräns mellan de som har och de som inte har, de som står innanför och de som är i utanförskap. Huvudpersonen i Elise Karlssons tredje roman "Linjen" befinner sig när berättelsen börjar på fel sida om den gränsen och hon är beredd att göra nästan vad som helst för att komma tillbaka över till den rätta och stanna kvar där.
När hon erbjuds en provanställning som redaktör på ett förlag som ger ut självhjälpsböcker uppenbarar sig chansen. På kontoret får hennes liv konturer, oron försvinner ur kroppen och hon kastar sig in i arbetet som i en förälskelse. Målmedvetet försöker hon klättra i hierarkin och när det börjar viskas om nedskärningar blir överlevnadsstrategin en obrottslig lojalitet med företaget.
Uppdelad i korta prosastycken, där varje avsnitt kan vara från en rad till ett par sidor, och stramt hållen i en kylig, distanserad stil känns det som om hela romanen befinner sig i en depressionens tryckkokare. Ändå finns mellan raderna korn av humor, en ironiskt grimaserande sådan, med dragning åt det absurda. Karlsson laborerar med symboler – glasväggarna, skrivbordsöarna, passerkortet, det som drar upp linjen mellan de som hör till och de som inte gör det – och här och där får berättelsen smak av konstruktion och beräkning.
Men hon har en mycket skarp blick för detaljer, väver skickligt in ett klasstema och observerar sorgfälligt psykologin på ett företag där de anställda när som helst kan finna sig vara övertaliga. För mig som själv nyss lämnat en arbetsplats som kraftigt skurits ner blir det stundtals skrämmande igenkänning. Avtackningarna som kommer så tätt att det blir svårt att hitta ledig tid till dem. Känslan av att allt är i gungning, att något oåterkalleligt håller på att hända med hela vårt samhälle: ”Jag gråter bara när de långvariga slutar, de som varit här i många år. Det är då en opersonlig sorg, en sorg över att det en gång har varit möjligt att bli anställd och vara det i decennium efter decennium. Förbli på en och samma plats.”
Vad gör det med oss att arbetet är vår främsta källa till identifikation, det som definierar oss som människor? Hur blev arbetsmarknaden en kamparena för den starkares överlevnad? "Linjen" väcker ett batteri av frågor om samtidens fixeringar, och är samtidigt en märkligt underhållande roman.