Norrköpings musikliv blommade upp i början av 1960-talet när popmusiken var ny och drömmarna gränslösa. Nya band dök ständigt upp och många av dem hittade vägen hem till Michael B Tretows kombinerade inspelningsstudio och pojkrum på Kungsgatan 25.
Där hade han en Tandberg rullbandspelare, ett gott öra för bra sound och enkla tekniska lösningar på svåra studioproblem. Uppfinningsrikedomen var stor. Att Michael B Tretow, med tiden, skulle försörja sig som ljudtekniker stod skrivet i stjärnorna. Framtiden för Norrköpings ledande popstoltheter såg däremot mera oviss ut i den hårda konkurrensen. Men Michael B Tretow sparade allt han spelade in och nu portioneras en liten del av material ut på cd-samlingen "Kungsgatan 25". Skivan släpps i dag, lördag, i samband med Record Store Day.
– Men jag vill väl kanske inte påstå att allt låter jättebra i dag, säger Michael B Tretow. Men skivan ger en bra bild över hur popmusiken lät i Norrköping runt åren 1964–65. Det är som ett tidsdokument.
Vi träffas hemma hos Michael B Tretow i Vasastaden i Stockholm. 1967 lämnade han Norrköping för Stockholm och större musikaliska uppdrag. Åren som Abbas egen ljudtekniker är vitt kända och i det egna musikrummet i våningen pryder guldskivorna väggarna, effektfullt inramade av ett par Grammisar. Men vi pratar bara 1960-talet och gammal fin Norrköpingspop.
– Många av banden spelade jag in hemma, berättar han. Ibland tog jag med mig bandspelaren till deras replokaler.
– Att dina föräldrar stod ut, säger Owe Midner, en annan Norrköpingsson, som är med under intervjun.
Det är Owe Midners skivbolag Riverside Records som ger ut "Kungsgatan 25" och själv var han en sorts talangscout och PR-knutte för banden som spelade in hos Michael B Tretow. Deras samarbete nu är som att sluta den cirkel som påbörjades för 50 år sedan.
Michael B Tretow kan lugna honom.
– Mamma och pappa var tåliga. Dessutom var det aldrig några excessiva nivåer när vi spelade in. Banden var bra och väl förberedda och tagningarna "satt" ofta snabbt.
Egentligen hade inte Michael B Tretow några planer på att ge ut sina gamla inspelningar. Han har mest sparat dem som minnen över flydda tider. Efter att ha drabbats en av hjärnblödning 2001 har han också valt att hålla en låg profil. Men ett inspirerande möte med Finspångs kommuns kultursamordnare Christer Öjring – ingen kan lokal pophistoria som han! – mynnande ut i tanken på den aktuella plattan. En platta där vi möter storheter som The Mixers, "Henka" Essén, Scarlet Ribbons, The Tramps, "Mankan" Höjer och Michael B Tretows egen "Loving enemy" som han spelade in tillsammans med Mikael Ramel. Den sistnämnda är den enda låten som givits ut tidigare.
– Min egen favorit är "Bad news" som "Mankan" Höjer från Scarlet Ribbons spelade in själv. Jag kompar honom på gitarr och "Mankan" sjunger så bra. Hans engelska låter bra också. Det var inte alla sångare som behärskade det engelska språket då. Jag gillar också när The Tramps gör "Ave Maria". Deras stämsång är faktiskt riktigt imponerande.
Michael B Tretow sätter på ett smakprov från den färska plattan och "I got a woman" med The Mixers fyller rummet. Bra driv och Michael B Tretow vill minnas att den är inspelad på Smyg In.
– Det låter bra, säger han. Det var en rolig tid och alla de här gamla artistnamnen väcker minnen till liv. Goda minnen. Jag tycker att det är sensationellt att få ge ut en del av det efter alla dessa år. Jag hade ju ett eget band också, The Crystals, men lade av med det ganska snabbt. Jag ville hellre jobba i studion.
Han flyttade till Stockholm och skivbolaget Metronome. Owe Midner minns deras första samarbete:
– Det var "Håll dej till höger Svensson" med Telstars som vann tävlingen om bästa högertrafiklåt 1967 trots att inte ett ord i låten handlade om högertrafik. Men skivbolagsdirektören tyckte först att Michael hade producerat så att musiken var för stark i förhållande till sången. Men Michael menade att det här var det nya sättet att mixa musik. Det hade kommit en ny tid och en av ingenjörerna bakom det nya soundet var just Michael B Tretow.
Den "skyldige" ler åt de värmande orden.
I bakgrunden varvar Scarlet Ribbons upp i "Parchman Farm" och som lyssnare begriper man att inte vilken klåpare som helst hade kunnat fånga ljudet så exakt. Framför allt inte i pojkrummet.