När läkarstudenten Ada Nilsson gör en muntlig tentamen tillsammans med en kvinnlig och två manliga kamrater får de allesammans bara betyget godkänt. Eftersom hon själv haft känslan att det gått bra frågar hon professorn vad som varit fel. Han svarar att herrarna inte kunnat så mycket – och det gick ju inte för sig att ge damerna bättre betyg.
Trots alla hinder som mötte en kvinnlig student i slutet av artonhundratalet tog Ada Nilsson sin examen, vilket blev början på en lång bana där kampen för kvinnors rättigheter kom att stå i centrum. I den feministiska historieskrivningen dyker hon ständigt upp i bakgrunden. Nu får hon sin rättmätiga plats i frontledet i Kristina Lundgrens rikligt illustrerade biografi "Barrikaden valde mig".
Ada Nilsson arbetade för sexualupplysning och mödraskydd, startade radikala diskussionsklubbar, engagerade sig i fredsrörelsen och var en av de ledande krafterna i Fogelstadgruppen, inte minst som ansvarig utgivare för tidskriften Tidevarvet där Elin Wägner var redaktör.
Hon var inblandad i fler organisationer än det går att hålla reda på – Föreningen Frisinnade Kvinnor, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Sveriges Radikala Kvinnoförbund… – vilket gör att hennes biografi ofrånkomligen upptas av redogörelser för föreningsliv, protokoll och förkortningar. Samtidigt är det spännande att följa de personliga relationerna: striderna och splittringarna såväl som den intensiva gemenskapen. Ada Nilssons energi och drivkraft är djupt imponerande – och ännu inspirerande.