Du känner dig givetvis väldigt osäker, men tiden stannar inte för det, vardagen fortsätter som vanligt och du måste göra det där inbokade läkarbesöket senare på dagen, efter att du har lämnat barnen på förskolan. Du har dessutom ett inbokat träningspass framåt kvällen och kylen ekar också tom, så du måste handla efter läkarbesöket. Dessutom vore det ju väldigt trevligt med ett par nya solglasögon nu när våren är i antågande.
Alla ovanstående aktiviteter är vardagssysslor som en person med synnedsättning använder sin kommunala ledsagning till. Ledsagaren blir dina ögon och en trygghet i att ta sig ut i samhället. För att möta upp din ledsagare på en given plats är färdtjänst oftast en nödvändighet. Färdtjänsten kan ta dig från en plats till en annan, men den bidrar inte till att utföra dina dagliga sysslor. Därför kompletterar ledsagning och färdtjänst varandra i det vardagliga livet för oss som är i behov av insatserna.
Du som läser det här anser nog att en bindel för ögonen som inte går att avlägsna utgör stora svårigheter i den dagliga livsföringen och att du hade känt dig mer trygg ute i trafiken om du hade haft en seende person med dig, samt att du inte behöver oroa dig för att hitta till busshållplatsen, ta rätt buss, att du går av på rätt hållplats och sedan hittar dit du ska. Ledsagning och färdtjänst borde alltså vara självklarheter.
Så ser det tyvärr inte ut idag.
Samhällets stödfunktioner för personer med synnedsättning monteras ner mer och mer, ledsagning enligt LSS är mer eller mindre omöjligt att få idag, om du enbart har en synnedsättning. Antalet har minskat med närmare 70 procent under de senaste dryga tio åren. Personer med synnedsättning hänvisas istället till Socialtjänstlagen, vilket många gånger är förknippat med kostnader och begränsningar i utförandet. På flera håll i landet nekas personer med synnedsättning även färdtjänsttillstånd, då orienteringssvårigheter inte anses tillräckligt legitimt för ett tillstånd.
Du kan då varken förflytta dig med färdtjänst eller ledsagning utanför den egna bostaden. Du blir helt beroende av närstående. Det rimmar illa med konventionen för personer med funktionsnedsättning, som Sverige har ratificerat sedan många år tillbaka.
Tycker du det här låter som att du, med din fullständigt mörkläggande bindel, ges möjlighet till ett fritt och fullt delaktigt liv på lika villkor som alla andra?
Synskadades riksförbund Östergötland tycker inte det. Vi får också stöd av FN, som har satt Sverige under lupp för en knapp månad sedan. En kommitté har granskat hur Sverige lever upp till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Den 26 mars kom rapporten från kommittén med rekommendationer. Personer med synnedsättningars situation nämns särskilt och regeringen rekommenderas att säkerställa att personer med synnedsättning ges förutsättningar att delta i politiskt- och socialt liv, idrott och fritid, samt att vi inte ska behöva betala för insatserna.
Därför anser Synskadades riksförbund Östergötland att färdtjänstlagen behöver omformuleras, så att orienteringssvårigheter skrivs in som en tydlig anledning för att beviljas färdtjänst. En ny lag för ledsagning behöver också antas, då de nuvarande lagarna inte fungerar för våra medlemmar. Dessa två förslag stödjs även av Trafikanalys och Socialstyrelsen enligt två rapporter från förra året.
Vi uppmanar alla våra riksdagsledamöter att ta tag i de här frågorna, lyssna på oss, Trafikanalys, Socialstyrelsen och FN-kommittén, så att delaktighet, självbestämmande och frihet i vardagen även garanteras för personer med synnedsättning.