Det är när Jimmy berättar om alla olika jobb han har haft som den där citatet dyker upp flera gånger. Till exempel i samband med en av alla anställningsintervjuer han suttit i.
– Jag sökte ett jobb där det visade sig att jag skulle sitta vid ett digitalt databord och jobba i ett CAD-system. Jag sa som det var, att jag knappt visste hur man tar sig in på internet. ”Vi hör av oss” sa de.
Jimmy trodde givetvis att hoppet var ute. Men så ringde arbetsgivaren. ”Vi tyckte du var så trevlig. Vi tror att du nog kan lära dig det här”. Jimmy fick jobbet, och det är inte enda gången det har gått till på det sättet när han sökt arbete.
– Så det är inte omöjligt att få jobb. Jag tror det handlar mycket om personlighet och vilken inställning man har, säger Jimmy.
Vi träffar honom innan han ska vidare till sitt nuvarande arbete i Kimstad på Tate & Lyle, ett företag som utvinner ämnen ur vanlig havre och säljer till hälsokostindustrin. Ett av ämnena heter betaglukan och kan bland annat sänka kroppens kolesterolvärde.
Där är Jimmy lageransvarig sedan ett och ett halvt år.
– 95 procent av produktionen går till USA. Där är det vanligare att man blandar betaglukan och protein från havren i proteindrinkar. Ett av företagen vi säljer till heter Beach Body, säger Jimmy och skrattar lite åt namnet.
Som konsument i Sverige kan man inte köpa det som hans företag tillverkar. Så när Jimmy ville testa medlen på sig själv fick han låna hem lite från jobbet.
– Jag blandade det i pannkakssmeten. Jag märkte ingen tydlig effekt, men pannkakorna fick i alla fall lite annorlunda struktur.
Det är svårt att förstå att Jimmy Carlsson en gång i tiden var rätt stökig och röjde loss i AIK:s supporterklubb Black Army. I dag verkar han vara lugnet själv. Men det där stökiga var förstås länge sedan, under hans tidiga tonår hemma i Finspång.
Han beskriver det först som att han var svår att ha att göra med och att det var därför som han i femtonårsåldern fick flytta till en annan familj på Vikbolandet. Men det handlade inte bara om Jimmy.
– Mamma var alkoholist, och inget blev bättre när mamma och pappa skilde sig. Mamma dog nu i december. Hon hade slutat med drickandet när jag fick barn för att bli en bra farmor. Så fick hon cancer. Det gick väldigt fort på slutet, säger Jimmy.
Under tonåren framstod ett sammanhang som Black Army som en trygg miljö för Jimmy. Även om det kunde gå hett till när han följde med på matcher så var den interna sammanhållningen väldigt god. I dag ser han det fem år långa medlemskapet som en plump i ”livsprotokollet”.
Sportintresset har han i alla fall kvar. Under många år har han kört rally, till stor del tillammans med kompisen och kartläsaren Ronnie Maxe som bor i Rejmyre. De har kört i otaliga tävlingar och vann öppna östgötamästerskapet 2008 i standardbilklassen.
– Rally är jättekul. Man utmanar sig själv och vi har jäkligt roligt ihop.
Men för några år sedan bestämde sig Jimmy för att han inte hade tid med rally längre och sålde bilen. Det är så mycket med övriga livet också. Sönerna Hampus och Benjamin sportar och ska skjutsas till träningar och tävlingar. Och huset i Östra Stenby på Vikbolandet har under en tid stått under renovering. Men rallysuget gör sig alltmer påmint, så man vet aldrig.
När Jimmy först kom till Vikbolandet under tonåren träffade han sin nuvarande fru Anna. Han var då bara 16 år och hon 14. Genom Anna fick Jimmy kontakt med en ny företeelse; scoutrörelsen och församlingen EFS.
– Anna hade alltid varit med där och jag upptäckte att det var en trygg tillvaro. Men hade du frågat runt när jag gick i nian på Grosvadsskolan vem som minst sannolikt skulle gå med i en kyrka så hade folk nog sagt att det var jag.
Scoutingen är en del av livet för familjen som årligen åker på träffar i olika delar av landet. En värdefull del av tillvaron utgörs också av huset i Östra Stenby, med 700 meter till närmaste granne.
– Jag kan gå ut och skrika rätt ut om jag vill, ingen skulle bry sig. Och gräset klipper jag när jag vill, ingen granne har synpunkter på det. Men det går åt varsin bil, annars skulle det bli svårt.
Anna åker till sitt jobb som konferensvärdinna på Arbetets museum, och Jimmy kör de fyr milen till Kimstad. Ofta är han på jobbet redan klockan sex.
– Jag gillar att komma dit i skaplig tid, och komma hem lite tidigare. Ja, jag är en riktig morgonmänniska, det är sen jag körde tidningsbilen mellan Östra Husby och Arkösund för länge sen. Att vara uppe efter tio på kvällen är inte min grej, säger Jimmy som gärna kopplar av framför tv:n.
Och då är han inte kräsen.
– Nej, jag ser vad skit som helst. Men gärna sport.