"Det är bara att åldras på"

- Det kommer fortfarande fram folk och tackar, säger Mona Malm där hon sitter i sitt ljusa matrum därhemma på Södermalm.

Foto: BERTIL ERICSON

Stockholm2010-01-23 00:00
Och visst finns det mycket att tacka för. Hon har medverkat i över 30 filmer och tv-produktioner, och i oräkneliga pjäser på Dramaten. Åren har gått fort, men det har hon inga invändningar emot.- Jag känner mig som alltid. Det enda är att man kan få ålderskrämpor, men inuti är jag densamma, försäkrar hon. Det är bara att åldras på.I uppsättningen av En handelsresandes död på Dramaten 1992 spelade hon mot Jarl Kulle och regissör var Arthur Miller själv, pjäsens världsberömde författare.- Han strålade av glädje och brukade utropa "terrifc!". Han älskade oss skådespelare och vi var helt förälskade i honom.Sjuåring i balettskola
Redan i sjuårsåldern gick hon på balettskola, spelade barnteater på Skansen (kul) och uppträdde i radioprogrammet Barnens brevlåda (mindre kul).- Det var lilla mamma det, det var hon som drev på. Hon såg att det fanns talang, men det var också mycket av hennes egna drömmar. Hon skulle ha varit teaterpedagog, hon hade talang.Klok mamma
I puberteten tog teaterframträdandena abrupt slut. Frihetssträvan var större än skådespelardrömmen. Men kloka mamma lät henne vara i fred och bara några år senare återvände passionen för teatern, så till den grad att den 18-åriga Mona till en väninna yttrade: "Jag vill inte leva om jag inte får hålla på med teater."Lyckligtvis fick hon göra både det ena och det andra. Det behövdes en vårflicka till Kar de Mummas Blancherevy.- Jag var så söt då. Det där jobbet var mitt genombrott, jag lärde mig väldigt mycket och fick min självkänsla.Stressen en sporre
Mona har också tyckt om att göra film: att jobba stenhårt under en begränsad period för att sedan vara klar har passat henne.
I stressens härlighet hittade hon sin sporre.Men att vara skådespelare också att ständigt ifrågasätta sig själv. Trots att hon aldrig fått en dålig recension har hon ibland varit missnöjd med sig själv. Så småningom går dock det tungsinta över och hon fylls åter med passion för yrket.- Det bästa med att vara skådespelare är att syssla med mänskliga problem. Det som formar oss till att bli det vi är fascinerar mig.
Fakta Mona Malm
Fullständigt namn: Mona Kristina Wahlman-Malm.Aktuell: Fyller 75 år i morgon, söndag. "Eftersom
min man fyller 80 ungefär samtidigt ska han få all
glans den här gången. Men middag med familjen blir det förstås."Om namnet: Mona Malms pappa var konditor Harald Ericsson, mamma Inez hette Malmberg som ogift. När den unga aktrisen Mona engagerades vid Blancheteatern bytte hon efternamn till Malm, på inrådan av Kar de Mumma eftersom det redan fanns en Ericsson i truppen, närmare bestämt Annalisa Ericson.Familj: Sedan 1954 gift med fem år äldre arkitekten Lars Wahlman, en son och en dotter.På gång: Serien Stenhuggaren på SVT Göteborg och komediserien Solsidan på TV4.Tidigare: Samma år som hon slutade i Norrmalms kommunal flickskola debuterade hon i Kar de Mummas Blancherevy 1953. Gick Dramatens elevskola 1954-1957 och var kvar på Dramaten till 1959 då hon började vid tv-teatern och därefter vid Stockholms stadsteater, innan hon på nytt återvände till Dramaten.Känd: I rollen som Alma Ekdahl i Fanny och Alexander och som Ester Hershagen i Den tatuerade änkan, för vilken hon också fick Emmypriset 1998. Hon fick O’Neill-stipendiet 1986, den kungliga medaljen Litteris et Artibus 1990 och Teaterförbundets
Gösta Ekmanstipendium 1992.Finns inte i garderoben: Inte så många kläder längre. Intresset för kläder har svalnat.Fritidsintressen: Teater och bio.Bästa hemmasysslan: "Inte är det att städa!"Talang: "Jag har inte kunnat vara något annat än skådespelare."Styrka: Humor.Svaghet: Överkänslig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om