– Mycket av det jag har med mig den här gången har jag fått av en äldre herre som varit ordförande för en ufo-förening i Stockholm. Men det är grejer från säkert tio olika personer jag sprungit på. Och folk hör av sig till mig och vill lämna material, säger Clas.
Han packar upp böcker om flygande tefat, en fransk bok om Atlantis, en volym om teosofi och en hel massa annat som har kopplingar till det som i dag brukar gå under benämningen det okända.
– Vi samlar in sådant som kan sorteras under forteana, det vill säga allt från new age till paranormala fenomen som grodregn, sjöodjur och allt annat som är konstigt.
Clas och ufo-arkivets eldsjäl Anders Liljegren går igenom böckerna som kommer upp på bordet och resonerar om vilket ämnesområde de ska sorteras under. De skämtar lite om en och annan volym. Jaha, ännu en bok om astrologi. Och en om grafologi. Och här kommer ytterligare en bok av new age-inspirerade Shirley Maclaine. Och en om vampyrer.
– Det är från superseriöst till rena nojan. Vi är ett arkiv för forskare som vill göra studier inom det här området och då måste man vara ganska bred, säger Clas och plockar upp ett seriealbum av Jan Lööf: ”Felix och de flygande tefaten”.
Clas är nyvald ordförande för AFU i Norrköping, som kan uttydas ”Arkivet för ufo-forskning” eller ”Archives for the unexplained”. De är störst i världen på det de gör, delvis på grund av att Clas regelbundet åker utomlands och samlar in material.
– Jag åker till exempel till England varje år och har lärt känna mycket folk där. Jag kör runt och hämtar samlingar med min egen bil. Sedan lastas det i en container och skickas till Sverige. England skulle inte kunna bygga upp något större än det vi har här, för jag har fått det mesta av deras material. Det finns arkiv i USA med fler ufo-rapporter men det är lokalt material. Vi är störst i världen när det gäller bredd, både geografiskt och ämnesmässigt.
Archives for the unexplained kan ju låta lite ”Arkiv X”. Men Clas Svahn beskriver sig snarare som motsatsen till en ufo-fantast. Han har aldrig hört till dem som bakom rapporterna om oförklarliga flygande föremål velat se bevis för utomjordiska besökare. Han har alltid velat hitta en naturlig förklaring.
Som barn blev han amatörastronom, och 16 år gammal bildade han föreningen Ufo-Mariestad. Det var 1974.
– Jag var nyfiken på vad folk såg på himlen. Många kom in i ufo-svängen för att de ville se utomjordingar. Men jag har alltid varit mest intresserad av vetenskap. Det är där man kommer framåt och hittar svar, det går inte enbart att spekulera.
När Clas blev ordförande i riksorganisationen Ufo-Sverige 1991 var det efter att länge ha förespråkat en mer kritiskt granskande linje. Det var inte populärt i alla läger och flera personer försökte stoppa honom. Några lämnade organisationen efter att han valts.
– Jag gick ut rätt hårt och ville få bort de mest tefatstroende. De gav en bild av Ufo-Sverige som en närmast religiös förening. I dag är det tvärtom. Många som rapporterat in ufon blir besvikna när vi hittar en naturlig förklaring. ”Jag vet vad jag såg”.
Men en liten del av observationerna går inte att förklara. Dit hör spökraketerna. Sommaren 1946 rapporterade tusentals personer att de sett raketliknande föremål passera på himlen. Aftonbladet kallade dem spökraketer; då fanns ännu inte begreppet ufo (unidentified flying object).
Den 19 juli var särskilt intensiv. Då störtade avlånga föremål ned i fyra olika norrländska sjöar. En av dem var Kölmjärv utanför Överkalix. Där kunde en bonde och hans hembiträde följa ett raketliknande föremål på himlen innan det slog ned i sjön framför dem.
Polis och hemvärn spärrade av området och dagen därpå kom militär personal för att undersöka nedslagsplatsen. Men efter flera veckors letande med hjälp av bland annat en flotte hade man inte hittat annat än avslitna näckrosrötter och en krater på sjöbottnen.
På 1980-talet intervjuade Clas Svahn flera av de inblandade, militärer, vittnen, en pilot, efter att han och Anders Liljegren hittat mängder med material om spökraketerna på Krigsarkivet.
– Jag har alltid tyckt om att gå till källan. Precis som i jobbet som journalist, säger Clas som till yrket är webbreporter på Dagens Nyheter och också skriver bloggen ”Märkligheter” på dn.se.
Men all hans lediga tid går åt till engagemanget i Ufo-Sverige, Arkivet för ufo-forskning och att vara redaktör för tidningen Ufo-Aktuellt. Och att skriva böcker om märkliga fenomen, i snitt en om året. Familjen? Jo, hustrun och de två sönerna kan också dela hans intresse.
– Men de är inte lika tokiga som jag.
I mars väntar nästa biltur till England där det finns ytterligare material att hämta. I Tyskland ligger också en samling och väntar på att tas om hand. En sändning är på väg från Nya Zeeland och en från USA. Och i Kiev finns material som Clas hoppas kunna få hit på något sätt.
Allt ska till arkivet på Ljuragatan i Norrköping.
Utifrån syns inga tecken på att det här är ett världskänt ufo-arkiv, världens största i sitt slag. Det är utspritt på 13 olika lokaler i Ljura, som föreningen hyr av Hyresbostäder.
– Vi har inte resurser att hålla öppet jämt och vill också undvika inbrott och skadegörelse, därför skyltar vi inte utåt. Men vi hoppas ju på att en dag ha sådana resurser att vi kan visa upp det vi gör för en bredare allmänhet. Här tycker man att Norrköpings kommun borde visa ett större intresse och stötta oss så att vi kanske kan få till ett ufo-museum i stan, säger Clas.
Inne på ufo-arkivets ”huvudkontor” sitter fem sex personer och arbetar med ufo-rapporter, katalogisering, digitalisering och annat som hör till arkivets område, de flesta gör det helt ideellt. Precis som ordförande Clas Svahn.
– Jag kommer hit med grejer ungefär varannan månad. Det innebär också en möjlighet för mig att tömma lite hemma. Så jag kan gå på golvet.