Kan filmen förändra bilden av Norrköping?

En iskall vårkväll i april är Värmekyrkan upplyst i rött med texten ”Jana älskar Norrköping”. I lokalen sitter 400 förväntansfulla Norrköpingsbor som snart ska få uppleva världspremiären av serien som utgår från böckerna om Jana, författade av Emelie Schepp.

Emelie Schepp var på plats inför förhandsvisningen av Jana-serien.

Emelie Schepp var på plats inför förhandsvisningen av Jana-serien.

Foto: NT

Krönika2024-04-27 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Just nu sitter hon på scen tillsammans med manusförfattaren och berättar om hur det var att spela in filmen i just Norrköping. Manusförfattaren understryker hur välkomnande staden varit, och att det verkligen inte är så på alla platser. Nyfikna Norrköpingsbor har hjälpt till, lånat ut, ställt upp. Kommunens tjänstemän har gjort snabba utryckningar och polisen har hjälpt till att spärra av gator. 

Filmteamet är också enormt imponerade av miljön – den beskrivs som ”fullkomligt unik”.  Det är som om staden spelar en egen, viktig roll i de två första avsnitten av serien vi får avnjuta, denna världspremiärkväll. Manusförfattaren avslutar sin lovsång från scenen med ”behåll filmfonden” och möts av varma applåder. 

För Norrköpings filmfond ger så mycket mer effekt än vad om är mätbart. Den ger samhörighet. Stolthet. Något vi alla som är på plats upplever, den där kvällen. 400 personer har fått se staden skildras på enormt vackra sätt – dagen efter kablas den ut i hela Sverige. 

Vi får dessutom veta att den redan är såld till BBC. Britterna kommer snart sitta och titta på Arbetets museum, Katcha, Rådhuset, industrilandskapet. En svindlande känsla.

Den stolta känslan jag fick i Värmekyrkan som är det som är mitt Norrköping. 

Det är i den samhörigheten jag känner potentialen, kraften. Det finns en mycket speciell kämparanda i den här stan. Jag blir ibland orolig över att den är på väg att försvinna på grund av hård retorik i media, av ökat våld och otrygghet. Det får inte överskugga kraften som finns i den här stan.

När jag går förbi Arbetets museum ser jag reklamen om UFO-utställningen. Ett av flera resultat av Crazy Pictures film ”UFO Sweden” som nu har sålts till över 100 länder och är utvald av Svenska Institutet som en av fem filmer som representerar Sverige. 

Blickarna riktas nämligen mot Norrköping inte bara från tittarnas håll och den enorma marknadsföringen det innebär, även filmproducenter blir nyfikna på kraften som finns här. För här finns infrastrukturen, närheten till Stockholm, här finns flera företag som kan hjälpa till. 

Något som också stämmer väl överens med utvärderingen som gjorts om Filmfonden under åren 2015-2023 (Palmgren Vision). 93 procent av de intervjuade var nöjda med inspelningsupplevelsen i Norrköping och kan tänka sig att återvända. 

Utvärderingen visar även att filmnäringen har vuxit mer i Norrköping är i övriga riket och det står även att fonden är självförsörjande utifrån skatteintäkterna den genererar. 

Men nu möter filmproducenter från hela landet en skylt på dörren till Norrköping där det står stängt. Projekten läggs i stället på andra platser – och det är många städer i Sverige som förstår kraften som finns i filmen och som välkomnar dem med öppna armar. Jag vågar inte ens tänka på de intäkter, arbetstillfällen och en platsmarknadsföring vi missar på grund av detta. 

Filmfonden får inte äventyras. För att få storproduktionerna att satsa på Norrköping behövs just den stabila och trygga handskakningen från politikernas håll som visar att de tror på staden, filmen och dess potential. Som med alla investeringar och etableringar krävs trygghet, stabilitet och en samarbetsvillig kommun. 

Filmfonden är som sagt fryst 2024. Inga tydliga signaler finns för hur det kommer se ut året efter det. Jag har väldigt svårt att förstå det resonemanget. 

Lina Skandevall

Lina Skandevall är företagare i Norrköping och skriver krönikor i NT